Korea då och nu

Kerstin Johansson läser den koreanska romanen "Ta hand om min mor" av Kyung-sook Shin.

Ett kort avgörande ögonblick på Seouls centralstation förändrar livet för en hel familj. Park So-nyo har kommit till huvudstaden, med sin man, för att hälsa på sina vuxna barn. Hennes man stiger på tunnelbanetåget före henne och i trängseln kommer hon inte med tåget. Därefter är hon spårlöst försvunnen och familjen letar förtvivlat.

Barnen sätter upp flygblad om sin försvunna mamma och erbjuder belöning till den som hittar henne. Deras sökande leder dem till olika delar av staden och de träffar på personer som säger sig ha sett henne, men de hittar henne inte. Var och en av dem har sina minnen av modern och berättar själv om sina tankar. Fram träder en bild av en mycket självuppoffrande kvinna, analfabet, med ett hårt liv bakom sig, fyllt av försakelser. Familjemedlemmarna inser att de aldrig riktigt tog vara på sin mamma och de känner skam och skuld.

Den kvinnliga författaren Kyung-sook Shin har haft stor framgång i Sydkorea med romanen Ta hand om min mor, som också vunnit litterära priser.

Berättelsen om den snälla, osjälviska, hårt arbetande Park So-nyo öppnar verkligen tårkanalerna på vid gavel. Man får en bild av det hårda livet på landsbygden förr, som inte alls var särskilt länge sedan. Man blir också uppmärksam på kvinnors situation, osjälviska kvinnor som ständigt uppoffrade sig för sina familjer, utan att få något i gengäld.

Kyung-sook Shin skriver enkelt och okonstlat och låter personerna berätta själva.

En stilistisk finess är att författaren ibland skriver i du-form. Park So-nyos make anklagar sig själv för att han varit kallsinnig och inte hjälpt sin fru, när hon behövde honom. När hon blev sjuk fick hon inte den vård hon borde fått, men hon beklagade sig aldrig, inte ens när huvudet värkte så att hon var tvungen att stoppa ner det i isvatten. Att hon troligen haft en stroke, var det ingen i familjen som förstod.

Den vuxna dottern, som är en framgångsrik och upptagen författare, har sällan haft tid att hälsa på sin mor. Hon får nu veta att modern arbetade ideellt flera dagar i veckan, något hon aldrig berättade.

Vilka drömmar gick modern egentligen och bar på? Varför fick hon aldrig något utrymme för sig själv?

Äldste sonen, den mest älskade och bortskämde, minns sin mors besök hos honom, när han studerade i staden. Hon kom lastad med frukt och grönsaker från landet, till honom och hans familj. Hon stannade aldrig över natten, för att inte ta upp sovplats i hans trånga lilla lägenhet.

Även Park So-nyo själv får komma till tals. Hon minns särskilt en händelse då en ung man hjälpte henne med ett tungt fat, som hon bar på, så att hon för en kort stund befriades från sin börda och kunde lyfta blicken: "När hade jag senast gått utan något i händerna, på huvudet eller på ryggen? Jag tittade upp mot fåglarna, som flög över skymningshimlen."

”Ta hand om min mor” är en hyllning till en självuppoffrande kvinna, men den berättar också om ett gammalt samhälle, som fått lämna plats för en modernare tid.

Genom modern speglas allt det som nu är borta och man skulle kunna läsa boken som en påminnelse om det förflutna och en uppmaning att inte glömma.

"Ta hand om min mor" är en stillsam och välskriven berättelse, väl översatt.

Trots den lite sentimentala stilen i romanen tycker jag om den för den inblick den ger mig i koreanskt vardagsliv och nutidshistoria utifrån ett kvinnligt perspektiv.

Park So-nyos öde engagerar, men jag känner lättnad över att den här sortens självuppoffrande kvinnor tillhör det förflutna.

Kerstin Johansson
k.g.johansson@telia.com