En klämtande klocka

Dela denna artikel

Boken Publicerad 9 augusti 2012 kl. 04:00
  • John Donne, porträtterad av Isaac Oliver.

John Donne, denne minst sagt märklige man med sitt skiftande och fascinerande livsöde, har inom lyriken samma litterära livskraft som sin samtida landsman William Shakespeare inom teatern, om än i mindre skala. Lösryckta rader känner de flesta igen: ”Ingen människa är en ö” eller de avsevärt mer ödesmättade orden: ”Fråga därför inte för vem klockan klämtar. Den klämtar för dig”.

Efter att Joseph Brodsky skrivit ”Den stora elegin över John Donne” sade han i en intervju: ”Att försöka tävla med Donne kommer inte på fråga och är en absolut omöjlighet tack vare Donnes kvaliteter som poet. Han är en av de största gestalterna i världslitteraturen.”

John Donnes dikter omfattar – med Gunnar Hardings träffande formulering – ”det mesta från uppsluppna erotiska skrönor till närmast desperata brottningar med Gud.”

Dikterna speglar på ett eller annat sätt hans liv och de yttre omständigheter han befann sig i när han skrev dem – eller när han vid skrivbordet återkallar och på nytt genomlever händelserna i minnet.

Det är en av de starkt bidragande orsakerna till att de förmått stå emot över fyrahundra år av litterära revideringar och skiftande modenycker. Kärnan i hans skrivande är solid som ljudande malm och talar oförställt och öppet till oss genom seklerna. Den är äkta och ger genuina uttryck för stämningar, frågeställningar och uppfattningar som förblir en del av människans ofrånkomliga öde – och det oavsett i vilken tid vi lever.

I volymen Skabrösa elegier och heliga sonetter har Gunnar Harding översatt ett urval av John Donnes dikter: närmare bestämt tolv dikter och sexton sonetter. Fram till nu har märkligt nog ytterst få av Donnes dikter tolkats till svenska.

Att brokighet och obeveklighet krumbuktar, kränger och frodas i de dikter John Donne skrev är utan tvekan en återspegling av ett minst sagt lika rörigt som skiftande liv.

Han prästvigdes och blev till slut, efter en tid som Jakob I:s hovpredikant, domprost i Saint Paul, men innan dess hann Donne läsa först vid Oxford och senare vid Cambridge, utbilda sig till jurist i London vid Lincoln’s Inn, dra ut i krig och delta i den blodiga belägringen och erövrandet av Cadiz, vara en damernas framfusige riddare och inte så litet av vivör och lebeman, bli anställd som sekreterare åt den uppburne storsigillbevararen Sir Thomas Egerton vars unga systerdotter han i hemlighet gifte sig med och därför kastades i fängelse. John Donne var då tjugonio år, hans gemål Ann More enbart femton.

John Donnes religiösa utveckling är tydligt märkbar i hans diktning, även om flera av poemen är så laddade med öppet erotiska anspelningar att många senare uttolkare har ifrågasatt det egentliga syftet med dikterna.

Samtidigt äger de en smärtsam intensitet i sitt metafysiska grubblande och sina desperata försök till att vränga och vrida på de stora frågorna, att det inte går att ifrågasätta det underliggande allvaret.

En ovanlig och kraftig märgfullhet, på många sätt utmärkande för barockpoesin, men hos Donne präglad av en uppriktighet långt bortom den poetiska gesten, paras med en omisskännlig spefullhet som ofta lyckas glida undan om uppmärksamheten brister.

Gunnar Harding har självfallet inte missat Donnes fräcka manövrer och gör även full rättvisa åt dikternas karaktär av ödesmättad tvekamp med de övermäktiga frågorna, det svåra och utmanande.

Liv och död, kärlek och passion, tvivel och tro, ondska och godhet – allt finns här intensivt närvarande.

Inte nog med att Gunnar Harding genom en ytterst tilltalande blandning av trohet mot Donnes intentioner och respektlöshet gentemot språkliga konventioner gör John Donnes dikter till levande och tankeväckande på svenska.

Han har dessutom försett ”Skabrösa elegier och heliga sonetter” med en briljant essä som blir till en utmärkt introduktion till den värld som var John Donnes och dennes omtumlande livsöde.

Crister Enander

Textförstoring

Skabrösa elegier och heliga sonetter

John Donne

Översättning och inledning Gunnar Harding

ellerströms

Kommentarer

Boken

Huvudnyheter