Ytliga lyckospekulationer

Jenny Maria Nilsson om Johan Wennströms "Dygdens glädje".

Fredrik Bengtsson är chef för psykakuten på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Jag frågar honom angående ett påstående Johan Wennström gör i sin bok Dygdens glädje, att läkare inom psykiatrin rapporterar om hur ett stort antal unga och fullt friska personer plötsligt vill lägga in sig på akutsjukhusens mottagningar för att de blivit dumpade eller misslyckats på en tenta.

”Nej, nej” säger Bengtsson, ingen vill läggas in, men patienter söker förvisso för andra besvär nu än vad de gjorde för 20 år sedan.” Mer banala saker? frågar jag. ”Nej, det vill jag inte säga, men man kommer till oss med ångestkänslor som man förr inte sökte vård för”.

Jag undrar vad han tror orsakerna till det är.

”Jag vet inte, men skulle gärna se mer forskning på det. Jag gissar att det bland annat beror på avstigmatiseringen av psykvården.”

Se där två beskrivningar av samma sak. Wennström vulgariserar genomgående uppgifter för att de ska passa in i hans tes om att trots att ”vi lever i ett materiellt paradis” (jag önskar att folk kunde använda ”jag” och inte ”vi” i slika meningar) så är vi psykiskt sköra och olyckliga, vilket beror på vår normlöshet och brist på dygdighet.

Wennström, en före detta vikarie på Svenska Dagbladets ledarsidor och numera redaktör på liberala magasinet Neo, driver i essästil sina resonemang.

Han åberopar lyckoforskare och tar upp exempel ur kulturen, som tv-serierna "Sopranos" och "En förlorad värld" och aktuella händelser som Teater Giljotins kritiserade pjäs "Bli en dåre".

Sista kapitlet i boken heter ”Så som vi kan bli”. Wennström vill hjälpa och fostra och det är fint men även om det kunde vara bra att ta råd av någon som låter som Mia Törnbloms och Roland Poirier Martinssons glada kärleksbarn så framstår boken som en ytlig samling spekulationer, där problem hastigt avfärdas av en man som är full av sig själv men inte av livserfarenhet.

”Ett negativt humör uppmuntrar däremot till defensiva, introverta och självfokuserade beteenden och till ett slags kritiskt tänkande som har mer gemensamt med maniska monologer än fruktbara dialoger”, skriver Wennström i ett kapitel som heter "Den glada vetenskapen", vilket också är namnet på Nietzsches geniala och poetiska bok med betraktelser över livet.

I "Dygdens glädje" är monologerna lillgamla men så är den verkligen förvånande slappt och illa skriven.

På baksidan står att Wennström rapporterar ”från en hittills dold sida: positiv psykologi som samhälls- och kulturkritik.”

Dold?! Knappast, ämnet är omskrivet och till exempel Johan Norberg skrev en utmärkt bok, "Den eviga matchen om lyckan", som släpptes 2009.

Varför saknar boken noter och index?

Varför skriver Wennström så luddigt ”de främsta västerländska tänkare” och ”läkare inom psykiatrin”? Jag vill ha namn och citat.

Och ibland när han citerar eller beskriver vad någon sagt så anger han källor som ”Dagens Nyheters konstkritiker” och inte personens namn, varför?

Dygd ger alltså lycka, enligt Wennström, men intellektuell heder är en dygd författaren saknar.

Ändå verkar han lycklig – dra era egna slutsatser.

Jenny Maria Nilsson
jenny@jennymaria.com