Indiskt nybygge

Carina Waern läser indiern Aravind Adigas "Siste mannen i tornet".

”Här rivs för att få luft och ljus, är inte det tillräckligt?" Strindbergs berömda dikt ”Esplanadsystemet”– reproducerad i otaliga skolantologier – handlar om en gammal man som kliver runt och sorgset beklagar rivningen av gamla hus. Dikten tycks ha fått en oväntad återgestaltning i den indiske författaren Aravind Adigas tredje bok Siste mannen i tornet. Här får vi följa hur en pensionerad lärare, en envis änkling, blockerar rivningen och försäljningen av den kooperativa bostadsrättsföreningen Vishram Society, belägen mellan flygplatsen och slummen i Mumbai (Bombay).

I skolan minns jag att lärarna försökte trumfa in att ”Esplanadsystemet” var Strindbergs sätt att försvara moderniteten. När jag nu läser om dikten inser jag att den är dubbeltydig; det gamla behövs, det nya är nödvändigt, ett tredje kunde man också tänka sig – men vad? Och precis denna konflikt mellan gamla, mer eller mindre hedervärda, traditioner i Indien och den nya galopperande kapitalismen handlar Adigas bok om, i likhet med ”Den vita tigen” som 2008 belönades med engelska Bookerpriset.

Huvudpersonen är alltså läraren Materji, som ständigt läser i den hinduistiska urkunden ”Själens väg efter döden”. Omkring honom flockas olika människor i bostadsrättsföreningen, där några bott i uppåt fyrtio år. Där finns också trotjänaren, städerskan från slummen, och den småsupande portvakten som i decennier fört bok över vilka som passerat in och ut ur huset. De boende erbjuds av en lokal byggherre att få tvåhundrafemtio procent mer än marknadsvärdet för sina lägenheter, sedan ska huset rivas för att ge plats åt nya skinande lägenheter, kanske åt människor i filmbranschens Bollywood.

Adiga skriver detaljrikt och sinnligt, stundom mustigt, och har en extraordinär förmåga att ge liv och öra åt de originella bostadsrättsinnehavarna. En av husets invånare, en ung Internetcaféägare, har vänt på en skylt ute på gatan så att det står ”OLÄGENHET PÅGÅR/BEKLAGAR ARBETE”, vilket blir ett slags mantra för hela boken.

Fängslande och spännande, tänker jag, när jag slår igen romanen. Möjligen kunde Brombergs till den utmärkta översättningen bifogat en ordlista över alla indiska ord och uttryck.

Carina Waern
carinawaern@tele2.se