Skivor av Sverige

Linda Fagerström om bilden av Sverige nya numret av Konstperspektiv.

Blott fyra nummer om året – och ändå kämpar tidskriften Konstperspektiv sedan många decennier för att ge just perspektiv på det gigantiska ämnet konst. Årets teman har varit Krig & fred, DIY-trenden och i senaste numret: Sverige. Det svunna svenska folkhem som kanske började krackelera efter mordet på Palme; var befinner det sig nu?

Nationalidentitetens kris har ju under de senaste åren både genomlysts och söndersmulats av konstnärer här hemma såväl som internationellt. I Sverige är det kanske Peter Johansson och Oscar Guermouche som särskilt ihärdigt bearbetat ämnet med skivade dalahästar i köttdisken och ryssfientliga sånger broderade på svenska flaggan. Bägge nämns i Sophie Allgårds infallsrika tematiska översikt, som inte heller väjer för att kritisera den svenska regeringens undfallenhet då Dick Bengtsson-målningar med svastikor plockades bort då EU-ministermötet hölls på Moderna museet 2009.                                                                                                          

Här finns också, förstås, Johanna Theanders artikel om Lars Tunbjörks fotografier där grälla färger tar betraktaren till ett land långt bortom turistbroschyrernas och Zorn-målningarnas mjuka pasteller. I en artikel om stor konst på små platser hävdar konsthallschefen i Växjö, Nicolas Hansson, att det inte längre är relevant att tala om periferi och centrum i svenska konstsammanhang när platser som Wanås Konst, Kivik Art Centre och Tensta Konsthall är så inflytelserika.

Det är ett intressant Konstperspektivnummer med välvalt tema – även om jag inte förstår hur man kan missa Makode Linde. Hans sätt att blixtbelysa både kolonialismens historia och den svenska nationalstatens komplexitet i blackface-tårtans möte med kulturministern borde haft given plats här.

Linda Fagerström
linda.fagerstrom@me.com