Mellan porr och antiporr

Jenny Maria Nilsson om Carl-Michael Edenborgs "Det Parapornografiska manifestet ".

”Para” är som ni vet ett grekiskt låneordsprefix med betydelsen bredvid eller bortom. I fallet med ”Det parapornografiska manifestet” menar författaren Carl-Michael Edenborg både och: en pornografi som finns bredvid den vanliga men också, om han får som han vill, ska fortsätta bortom den. Och Edenborg kan kallas paraförfattare, en författare som i ett intellektuellt avseende tagit sin plats vid sidan av den gängse världen – han tycks mig vara en av Sveriges få mystiker. En seriös sådan som intresserar sig för och söker den dimension där allt levande är sammanbundet och egot utplånas, inte new age-varianten som går ut på det motsatta.

Och det är rimligt att tro att Edenborg är uppkopplad mot någon kraftgivande urkälla. Han är disputerad idéhistoriker, kaféföreståndare och författaren bakom pseudonymen Gunnar Blå. Vidare kommer han till hösten i eget namn ut med en bok med titeln Mitt grymma öde samt driver förlaget Vertigo, som bland annat ger ut erotisk litteratur, till exempel Markis de Sade.

Boken är intressant, men jag väntar mig ett motstånd, en dynamik som ordet manifest utlovar, som aldrig blir till. Kritikern Crister Enander, välkänd för HD:s läsare, anklagar i Gefle Dagblad Edenborg för att skriva dunkelt trams och menar att manifestet bara är en PR-kampanj för Edenborgs övriga verksamhet. Edenborg svarar Enander med ”inte heller jag begriper fullt ut varje passage i detta delvis vildsinta arbete” och mystiker eller ej så har jag lite tålamod med en sådan attityd.

Men jag har fått hjälp med förståelsen, för i min kopia av manifestet är det inte enbart Edenborg som har skrivit, utan även en kritiker som skickade tillbaka denna parapornografiska pamflett till redaktionen efter att ha gett upp försöken till recension. Jag vet inte vem det är men hen har fyllt boken med anteckningar som faktiskt skapar den spänning jag efterlyser. På sidan 19 står ”viktigt” och där definierar Edenborg porren som å ena sidan ett manligt förtryck, å andra sidan en revolt mot borgerlig inskränkthet och frihet att använda sin kropp som man önskar. Och bland anteckningarna har den okända skrivit något Enander skulle gilla: ”Min kanske naiva inställning är ändå: kan man bortse från de faktiska kropparna?” Ja, skulle jag svara, det går att göra teori av allt.

”Pornografin äter oss. Antipornografin spottar ut oss. Ingen av dem älskar oss”. Edenborg position är sympatisk, han visar ett alternativ som inte är över eller under oss utan bredvid. Den okände kritikern som kom före mig skriver ”litar på författaren ibland” och jag känner likadant.

Jenny Maria Nilsson
jenny@jennymaria.com