Konsten att minnas en motorcykel

Det är en liten sympatisk självbiografisk bok Leif Zern har skrivit om sin barndom. Det han såg utanför köksfönstret i sommarstugan i Uttran, en idyll söder om Stockholm, var sin pappas motorcykel. Den som denne använde sig av för att kunna kombinera semesterdagarna med familjen och att som en ortodox jude dagligen kunna läsa kaddish, den judiska sorgebön som ärar Guds härlighet när någon nära gått bort, över Leifs farmor. Denna kompromiss mellan ortodoxa trossatser och levande pragmatism har givit boken dess titel Kaddish på motorcykel.

Vill man sammanfatta hans tillbakablick på ett svenskt liv i en enda mening kan man säga att "Kaddish på motorcykel" är föreningen av Leib-ben-Simon Zernjaffsky och Leif Zern. Utan stora åthävor eller skräckinjagande dramatik. En anpassning i en ny social form med pappa Simon och en mamma som konverterar in i en släktbunden gemenskap av gamla traditioner i en ny tid.

Denna nya tid är svensk efterkrigstid. Förintelsen kastar sina skuggor över alla europeiska judar, i Sverige snurrar hjulen, framtiden är plötsligt ljus ty historien har just här likt en kall måne sjunkit ner bakom tystnadens horisont.

Zerns lätta impressionistiska stil kastar mig tillbaka till Södermalm i Stockholm långt innan den nya medelklassens intåg och stadsdelens gentrifiering. Det är en mild och kärleksfull berättelse om livets realiteter och integration, om kvardröjande ekon av anti-semitism och av framtidstro och utbildning. Men framförallt är det ett porträtt av en far som blandade handlingskraft och ortodox tro.

Att det är välskrivet kommer inte som någon överraskning. Under många år var Zern kulturchef på Expressen och han har i decennier skrivit tung teaterkritik i Dagens Nyheter och böcker om Shakespeares och Jon Fosses dramatik. Dessutom är hans bok "Se Bergman" något av det bästa i analysväg av vår store filmregissör.

Med samma verktyg går Zern här nära sina egna närmaste relationer. Om vägen från Södermalm till filosofistudierna i Uppsala. Om familjens kraftfält, om faderns drömmar om Zerns Herrekipering i Sala som blev en tobaksaffär på Östermalm.

Så sitter han, tillsammans med sin mor, en gång en liten fosterhemsplacerad flicka som mötte kärlek och en ny religion, vid sin döende fars sida på Långbros sjukhus och allt han vill är att fånga och minnas sin faders ansikte bortom döendets smärta.

Zerns tillbakablick gör ett milt uppror mot en tes han själv citerar i boken. När den judiske filosofen Edmond Jabés 1956 flydde under Suezkrisen från Egypten till Paris konstaterade han: "Fråga inte främlingen varifrån han kommer utan vart han är på väg".

Leif Zern kickar likväl igång minnets motorcykel och gör sin resa bakåt, till sin bakgrund i den ryskjudiska familj som i det tidiga 1900-talets flyktingvirvlar hamnade i Sverige, och styr sedan rakt in i det svenska kulturetablissemanget.

Gunnar Bergdahl
gunnar.bergdahl@hd.se 042-489 90 06