Ond bråd nöd

Blommor av blod och minnen av krig – Kerstin Johansson har läst två böcker av Kenyas store berättare Ngugi wa Thiong'o.

En tidig söndagsmorgon kommer polisen och hämtar Munira, rektorn för skolan i byn Ilmorog, i Kenya. Även fackföreningsmannen Karega blir hämtad till förhör, liksom den gamle gerillakämpen Abdulla och barflickan Wanja. Alla är de misstänkta för morden på tre välkända företagsledare.

Första kapitlet i romanen En blomma av blod av den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong’o, skulle kunna vara inledningen till en deckare. Romanen handlar verkligen om brott och straff och morden får slutligen sin lösning, men deckargåtan är underordnad den större berättelsen om landet Kenya och dess utveckling.

Romanen publicerades 1977 och blev genast förbjuden. ”En blomma av blod” är en politisk roman som riktar stark kritik mot förhållandena i det samtida Kenya. Ngugi wa Thiong’o räknas idag till Afrikas främsta författare, många gånger nämnd som tänkbar Nobelpristagare, men för sin samhällskritiska inställning tvingades han i exil år 1982 och lever sedan dess i USA.

Första svenska upplagan av ”En blomma av blod” kom 1981, nu utges den i reviderad översättning, av Jan Ristarp och med ett nyskrivet förord av Lennart Hagerfors. Även om mycket har förändrats sedan boken publicerades första gången så är mycket sig likt och romanen är så stark i sin framställning att den fortfarande fängslar läsaren.

De fyra huvudpersonerna har olika inbördes relationer till varandra och deras liv är på olika sätt förbundna med de tre mordoffrens. Miljön är Ilmorog, en liten efterbliven by på den kenyanska landsbygden. Dit kommer läraren Munira, för att förmedla kunskap till barnen. Till byn kommer också Wanja, som börjar jobba som barflicka i baren som drivs av Abdulla, en gammal kämpe från frihetskampen. Karega är också lärare och blir en av de fyra som vill försöka utveckla byn. Alla har de flytt storstaden, men av olika skäl. När torkan drabbar grödorna på fälten och byn hotas av hungersnöd, bildar de fyra en liten delegation, som beger sig till huvudstaden, för att söka hjälp av den politiker som är deras representant i riksdagen. Men det blir en strapatsrik resa, där de möts av korrumperade politiker, hycklande präster och maktfullkomliga industripampar.

Historien berättas genom återblickar, ibland så långt tillbaka som slutet av 1800-talet. Man får läsa om den förkoloniala tiden i Ilmorog, om det brutala mötet med kolonialmakten och om det efterkoloniala Kenya, där de tidigare fattiga tycks ha förblivit fattiga.

Ngugi wa Thiong’o betraktar samhället med genomträngande blick och ”En blomma av blod” är en bitter uppgörelse med både kolonialismen och det efterkoloniala Kenya, där förhoppningar har vänts i besvikelse. De olika personerna i romanen får representera olika förhållningssätt och författaren har en imponerande förmåga att gestalta människor, som både individer i samhället och delaktiga i ett, ofta komplicerat, familjesammanhang.

Ngugi wa Thiong’o är positiv till folkliga traditioner och han skildrar ceremonier och rituella sånger och danser, på ett lysande sätt, men han är inte okritisk. På samma sätt är han positiv till utveckling, men inte utan förbehåll. Framför allt har han en stark tro på utbildning och kunskap som förändringsfaktor.

Detta blir särskilt tydligt i hans självbiografi, Drömmar i krigets skugga: minnen från en barndom, som nu också utkommer på svenska (på engelska 2010). I denna ger författaren själv en saklig och osentimental skildring av hur det var att växa upp i en afrikansk storfamilj.

Ngugi wa Thiong’o föddes 1938, som ett av tjugofyra syskon och växte upp i byn Limuru, inte olik Ilmorog i ”En blomma av blod”. Hans mor var en av faderns fyra hustrur, som hade hushåll i var sin hydda. Fadern bodde i en annan hydda, tillsammans med getterna. Som liten pojke hade Ngugi en stor och mycket hemlig dröm, han ville gå i skolan. En dag lovade hans mor att han skulle få börja i skolan. Villkoret var att han alltid måste göra sitt bästa.

Utbildning, kunskap och ambitionen att alltid göra sitt bästa blev alltså ledorden i Ngugi wa Thiong’os liv, som ledde fram till hans författarskap och hans sociala och politiska engagemang. Hans självbiografi är också en resa genom Kenyas våldsamma 1900-talshistoria.

Det känns tragiskt att läsa om det koloniala arv som bidragit till så många väpnade konflikter i Afrikas länder. Men det var kanske också andan av respekt för kunskap och ambition att utvecklas, som skapade förutsättningarna för den ekonomiska expansion som vi samtidigt ser i Afrika idag.

Ngugi wa Thiong’os självbiografi är både en berättelse om en annorlunda barndom och en insiktsfull lärobok om 1900-talet. Han skriver personligt om sig själv, men vidgar alltid perspektivet och betraktar sig själv i relation till andra.

Kanske kan man tolka detta som resultatet av hans uppväxt i en storfamilj, men det är säkert ett medvetet val av en författare som ser sig själv som en individ i kollektivet och litteraturen som ett sätt att förändra samhället.

Kerstin Johansson
k.g.johansson@telia.com