Förlista fruar

Ann Lingebrandt läser Julie Otsukas roman "Vi kom över havet".

Varje år anländer tusentals kvinnor till Sverige som så kallade importfruar. Somliga utsätts för våld, andra utnyttjas som sexslavar. Kärlek per postorder är inte riktigt lika oproblematisk som andra varor.

Att nätet gjort det enklare att koppla samman människor från olika världsdelar innebär förstås inte att fenomenet är nytt. I romanen Vi kom över havet berättar den amerikanska författaren Julie Otsuka om hur unga japanskor i början 1900-talet skeppades över Stilla havet till Kalifornien, där främmande makar väntade. Det är ett stycke undanskymd emigrationshistoria som speglar ett större samhällsskeende, från det amerikanska jordbrukets behov av billig arbetskraft till rasismen som får fritt spelrum efter anfallet mot Pearl Harbor. Och givetvis rymmer den en rad gripande livsöden, där förhoppningarna om ett bättre liv kraschar mot en slitsam verklighet.

När de unga kvinnorna bävande lämnar sitt hemland och allt de känner till är det i tron att de ska slippa det hårda arbetet på fälten. Men männen visar sig vara betydligt äldre än på de stiliga foton kvinnorna bär med sig, de arbetar inte som bankmän utan som bönder, och de romantiska breven har skrivits av andra mot betalning.

Samtidigt som japanskorna tvingas lära sig leva med sina obekanta äkta män måste de anpassa sig till en kultur de inte vet något om och till en omgivning som betraktar dem med skeptiska blickar. Skildringen av immigranternas desillusioner och vardagliga vedermödor är lågmäld men djupt rörande: "Vi glömde bort Buddha. Vi glömde bort Gud. Vi utvecklade en köld inom oss som ännu inte har tinat upp. Jag är rädd för att min själ har dött. Vi slutade skriva hem till våra mödrar. Vi gick ner i vikt och blev magra. Vi slutade blöda. Vi slutade drömma. Vi slutade längta. Vi bara arbetade, det var allt."

Otsuka har tvinnat samman kvinnornas erfarenheter till en kollektiv väv av röster, och romanen igenom är det detta vi som berättar: om den nervösa överfarten, den första natten, förhållandet till de vita arbetsgivarna, barnafödandet, att plötsligt bli betraktad som förrädare. Det krävs en skicklig författare för att greppet inte ska bli enformigt. Med en suverän språkkänsla har Otsuka komponerat sin roman likt ett musikstycke och låter vittnesmålen bölja fram i en suggestiv rytm, mycket vackert fångad av översättaren Ulla Roseen.

"Vi kom över havet" må vara en historisk roman, men den berättar en historia som händer om och om igen.

Ann Lingebrandt
annlingebrandt@hotmail.com