hd.se
Där fladddrar gardinerna…
I det lilla samhället känner alla alla, tror att de vet allting om alla men egentligen vet de ingenting om någonting. Det är Kaj Korkea-ahos sammanfattning av orten där hans roman ”Se till mig som liten är” utspelar sig, men det verkar passa alla de finlandssvenska författare som samlats på seminariet Det lilla samhället som litterär scen.
Monika Fagerholm beskriver erfarenheten av att flytta från den stora staden till den lilla orten och drabbas av den omtumlande insikten att livet på landsorten inte är ett liv i miniatyr, utan att livet där levs på ett helt eget sätt. När hon först anlände hade hon stadsbons överseende med den lilla orten, ”där fladdrar gardinerna, där talar alla illa om varandra, där lever man smått”. Men nu finner hon inte längre något att skratta åt utan hyser en stark hatkärlek till sin hemby, ”den mest dynamiska känslan”, och kommer troligtvis aldrig att flytta därifrån.
Det lilla samhällets problem i litteraturen, menar Ulla-Lena Lundberg, har att göra med trovärdighet och igenkänning. Det ligger i författarskapets natur att använda sig av egna erfarenheter och miljöer man känner till. Om en berättelse utspelar sig i de stora städerna, som London eller Paris, tror vi mycket lättare på fiktionen, för vi vet ingenting om bakgrunden till den. Robert Åsbacka brukar vanligtvis inte ändra annat än detaljer när han beskriver miljöerna: kanske placerar han ett extra fönster på ett hus om det behövs där.
Det finns en vits med att döpa om den ort man skildrar, poängterar Kaj Karlsson-aho, som skriver om sin hemby under annat namn. Då slipper man alla arga brev från grannarna.
