Bokmässebloggen

Såhär på eftermiddagen har många mässbesökare, seminariedeltagare & utställare något tomt & uppgivet i blicken. Mot denna massivs mäsströtthet & begynnande sociala baksmälla biter varken Svante Weylers massajskärp, Carl-Michael Edenborgs blå snickarbyxor eller andra amuletter.
Och det är inte bara Maria Montazami som ser lättad ut då vi äntligen kliver ut från mässan och möts av: sol!
Vad gäller seminarierna ska jag så småningom försöka mig på en sammanfattande kommentar av poetiken hos Mario Vargas Llosa, Jonathan Franzen & Herta Müller.
Och Nina Hagen då? Det första som hände när hon landade på Landvetter var naturligtvis att hon blev kroppsvisiterad inpå bara skinnet. Hon blev såklart förbannad, sa hon på gårdagskvällens jesuskonsert i Annedalskyrkan, men hon försöker att förlåta.
Som en dr Jekyll & mr Hyde i realtid.

Jenny

I Aftonbladet kulturs monter – Sveriges mest besökta konstverk enligt kulturchef Åsa Linderborg – blir man faktiskt sjösjuk. Och detta beror inte bara på Jan Guillous röst som ekar över gångarna från andra sidan.
Nej, det är snarare den knallgula färgen och framförallt dess arkitektur: det lutande golvet, sluttande plan på alla håll samt hårda och opraktiskt utplacerade bänkar.
Ändå: här slår jag mig ner. Lyssnar på Jenny Tunedal som läser ur ”Mitt krig, sviter”:

”här är en sorts dröm i verkligheten”

Jenny

Det var inte utan en suck av lättnad & en stark känsla av att ha lämnat ett sjunkande skepp (idel befolkat av välborstade individer i ett alltmer påtagligt stadium av förfall – förutom mitt personliga kvinnokommando) som jag vid midnatt lämnade baren på Park Hotel och klev ut på Avenyn för att ta spårvagnen hem till Hisingen. Inte bara för att bokförlaget Norstedts hade sin fläskiga spanska buffé en våning upp (till Mario Vargas Llosas ära måhända), något som fick hotellet att förvandlas till en sorts bokstavlig hierarkisk enhet.
Med mig på hållplatsen stod ungdomar & invandrare & allsköns glada laxar som definitivt inte är överrepresenterade i bokmässesammanhang.
Ja, jag drog helt enkelt en lättnadens suck av att befinns mig ute bland verklighetens verkliga folk.
Idag får vi se om skeppet verkligen sjönk eller om några spillror fortfarande flyter.
Liksom alla andra dagar är det Herta Müller som gäller. Hon blir mer och mer synonym med allt det som ju ändp är bra med mässan…

Nu kliver jag in. Adieu!

Jenny

På en kinesisk lunchrestaurang i direkt närhet till Svenska mässan, höjer sig en röst över sorlet: ”Hallå, jag väntar fortfarande på min irish coffee sedan en halvtimme!”

Jenny

Det ondas ansikte(n) var den tämligen omfattande & mångtydiga rubriken för ett samtal mellan Ferdinand von Schirach, Bettina Balaka & Clemens Meyer, med Aris Fioretos som samtalsledare. Men ondska, herregud, var ska man börja – eller sluta, för den delen?
I Ferdinand von Schirachs fall, var det snarare försvarsadvokaten än författaren som tog till orda, då han menade att det är i rättssalen som det onda översätts till språk. Det är först där vi kan förklara & begripa det.
Också Clemens Meyer, vars hantering av mikrofonen får panelen att fnissande tala om ”onda andar”, pekade på das Böse som ett ”nebulöst begrepp”, men att man som författare åtminstone kan försöka att leva sig in i en gärningsmans huvud. Det tillfredsställer vår tids voyeurism, även om lite obegriplighet alltid återstår. Och måste återstå.
Bettina Balaka, poet, dramatiker och romanförfattare som kommer lite i kläm mellan de mångordiga männen, går närmare själva definitionen genom att peka ut skillnaden mellan det av staten legitimerade dödandet och skadandet, exempelvis i krig, som å andra sidan är den största förbrytelsen i det civila livet.
Någonstans i detta samtal lyckas dock Ferdinand von S gå Clemens Meyer såpass mycket på nerverna att den senare utbrister: När jag sitter med advokatet vid bordet blir jag alltid lite upprörd.
- Det kanske beror på att ni själv suttit i fängelse, inte sant!
Tystnad. En inte helt behaglig sådan.
I Sverige råder väl en form av konsensuskultur, i Tyskland är det raka motsatsen: Streifkultur!

Jenny

Här signerar Jonathan Franzen böcker efter ett bejublat framträdande, vars oftast förekommande ord, i positiv bemärkelse mind you, var ”depressive”!
Som tagen ur en Todd Solondz film såg han dessutom ut. Nu vill jag bara hänga med honom & dra Thomas Bernhard-vitsar hela natten… Depressive – and definately funny!

<3

Jenny

Som andra poet under Lyriklines timme, läser geniala Marysa Martysevitj från Belarus. Hennes utantilläsning ur diktsamlingen Ambassad får håret att resa sig på mina armar.
Sen läser Lina Ekdahl några översättningar ur antologin Språket som svalan bor i dess hjärta: ”däcken räcker inte till för alla”.
Fattar ni, vilken översättning! In på lyrikline.org och lyssna nu, sjas!

Kolla förresten den lilla vanten på mikrofonen som sticker upp nere till höger.

Jenny

är att Malte Persson är förste poet ut på den timme i Rum för poesi som fantastiska tyska ljud- och poesiarkivet lyrikline.org med 800 poeter på 55 språk & med 9000 översättningar organiserar. För bara två dagar sedan publicerades några av hans dikter på siten, på både svenska, engelska & i vissa fall rumänska. Snart flyttar Malte till Berlin.
En händelse som liknar en tanke, oder was?

Jenny

Inom kort börjar seminariet där Sören Sommelius och Tariq Ali samtalar om Obama. Inger den amerikanske presidenten fortfarande hopp?

…skall strax tas emot av denne man, tillika medarbetare på kultursidan. Hurra för Kristian Lundberg!

Jenny