En fantastisk relationsfilm
Dansk film om att mista kontrollen, se livet i ögonen och våga möta kärleken. Regi: Susanne Bier.
Älskar dig för evigt, betyg: 4
Drama
Regi: Susanne Bier
I Rollistan: Sonja Richter, Mads Mikkelsen, Paprika Steen, Nikolaj Lie Kaas.
Spelplats: Röda Kvarn Helsingborg må-tor 20.15.
Åldersgräns: 11
Premiär: 2003-07-25
Stoppdatum: 2003-07-31
BIO.
Susanne Bier är de lättsamma komediernas okrönta drottning och en av de danska filmare som den svenska publiken känner bäst. Både genom hennes publiksuccé "Den enda rätta" och hennes samarbeten med manusförfattaren Jonas Gardell som resulterat i de klichébemängda "Pensionat Oskar" och "Livet är en schlager".
Nu tar hon ett oväntat steg i en helt annan riktning med "Älskar dig för evigt"; en dogmafilm som är ett triangeldrama i dödens närhet. Historien om det lyckliga paret vars vardag förändras i ett slag då mannen blir påkörd och förlamad. På sjukhus träffar hon hans läkare, som först blir till tröst och sedan till en våldsam förälskelse. Allt medan den förlamade mannen bara vill dö.
Susanne Biers originalidé, som manusförfattaren Anders Thomas Jensen arbetat vidare med, är inte av det originellare slaget. Det är en berättelse vi sett många gånger och för det allra mesta har den halkat in i stereotyper och sentimentalitet. Men Susanne Bier tycks som förvandlad över att här utmanas av dogmabegreppet – för "Älskar dig för evigt" blir till en fantastisk relationsfilm.
Som begrepp står dogman kanske snarare i vägen än hjälper. Manifestet som tvingar regissören att avstå manipulativa drag börjar minst sagt bli tröttsamt att förhålla sig till. Som filmisk inriktning var dogman återanvänd redan då den introducerades och som filosofiskt begrepp hade den en rekordkort livslängd.
Susanne Biers "Älskar dig för evigt" har anklagats för att bryta mot ett av manifestets påbud: att inte lägga på musik. Regissören menar att hon löst det genom att låta musiken ljuda genom en walkman som syns i bild – men diskussionen som sådan är fullkomligt löjlig. Film är givetvis manipulation från början till slut.
Rent praktiskt tycks dogman dock fortfarande ha en positiv inverkan på regissör och skådespelare. Genom att berättelsen och skådespeleriet prioriteras framför tekniken skapas det, liksom i de flesta tidigare dogmafilmer, en påtagligt intim vardagsrealism. Och precis som i Vinterbergs "Festen" och von Triers "Idioterna" lyckas Susanne Bier blanda den mörkaste dramatik med uppsluppen humor på ett mycket följsamt sätt.
Kanske kan man rent av kalla det för ett danskt förhållningsätt. Utan att hemfalla åt att nita fast en nationalkaraktär på danskar, så brukar det sägas att svenskar är lite allvarliga medan danskar skrattar bort saker. Just inom filmdramatik tycks det kynnet passa ovanligt bra, för medan svenskar ofta har ett ben kvar i stel teaterdramatik så är danskarna lättsammare. Utan att skratta bort de mörka bottnarna så lyckas man få en komplexitet mellan humor och seriositet, som fungerar väldigt bra.
Skådespelet är också otroligt starkt. Paprika Steen, Mads Mikkelsen, Nikolaj Lie Kaas och nykomlingen Sonja Richter ligger så tätt på kameran att de går genom bioduken.
Snudd på toppbetyg.
Premiär på Sandrews i Helsingborg den 18/10.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus