En studie i fiendeskap
Prestige, betyg: 4
Regi: Christopher Nolan
I Rollistan: Christian Bale, Hugh Jackman, Michael Caine
Spelplats: Filmstaden, Helsingborg
Premiär: 2006-12-22
BIO. När Christopher Nolan tog tag i den nya filmversionen av Batman häromåret kändes det verkligen som rätt man på rätt plats. "Memento"-regissörens intresse för människans mörkare sidor passade perfekt för den kanske mest komplexa och demondrabbade seriesuperhjälten.
I Prestige tar Nolan sig med pannlampa och hacka ännu längre ned i irrgångarna i det mänskliga psyket. De två unga illusionisterna Alfred (Bale) och Robert (Jackman) drömmer om genombrottet i sekelskiftets London och saknar vad den andra har. Alfred är en briljant uppfinningsrik magiker, men dålig på att förmedla det till publiken. Rodert är inte alls lika skicklig eller innovativ, men är en betydligt mer fullfjädrad showman. När en hemsk olycka gör de båda vännerna till bittra fiender inleds en illusionistisk kapprustning och maktkamp där ingen som helst hänsyn tas till omvärlden.
Det är då "The Prestige" tar fart och, eh, förvandlas till magikernas svar på de allra hårdaste maffiafilmerna. När hämndbegäret mellan de båda eskalerar får det stundtals rent bibliska, eller i alla fall Scorsesiska, proportioner. Det är öga för öga, tand för tand, till dess att segraren står ensam kvar på slagfältet, oavsett pris. Till en början är motiven ädla, men ju längre de tränger in i sin besatthet desto mindre bryr de sig om offren de tvingats göra, relationerna som slagits sönder och samman. Det enda som existerar är vedergällningen. Här finns ingen öppning för förlåtelse eller försoning. Alfred och Robert är långt bortom det. Och ju mer besatta de blir av att övertrumfa varandras illusioner eller bara rätt och slätt förstöra den andres liv desto mer fjärmar de sig givetvis från verkligheten och möjligheterna till lycka. Det är filmens djupt tragiska ironi, perfekt framförd av Nolan.
Passande nog har filmen i sig byggts som en illusion, ett ödesmättat trick där man inte alltid vet vad som är på riktigt och vad som är lurendrejeri. Nolan växlar skickligt mellan olika handlingsplan, lägger en pusselbit i taget utifrån och in, så att man inte ser hela motivet förrän alla bitarna är på plats. Det är vansinnigt skickligt gjort. Kanske blir Nolans ideliga vändningar och vridningar något för många och överambitiösa mot slutet av "Prestige", men vägen dit är en av årets mest fascinerande -- och bildmässigt vackraste -- studier av vad fixa idéer och fiendskap kan göra med människor.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus