Skräcksafari med Amin

Dela denna artikel

BIO Publicerad 23 mars 2007 kl. 12:00

"The Last King of Scotland" är en resa i många riktningar: in i samtiden, tillbaka till 70-talet, djupt in i mörkrets bultande afrikanska hjärta och utmed fiktionens gränser till dokumentär autenticitet. Det är en berättelse om en ung skotsk läkare som flyr sin trista familj för att sorglöst leva livet, uppleva nya saker och möta världen.

Slumpartat hamnar han i Uganda vid samma tid som Idi Amin genomför sin militärkupp, störtar den gamle tyrannen Obote och etablerar sitt eget skräckvälde. Och lika slumpartat råkar han hamna i Amins väg. Istället för läkarpraktik vid missionsstationen blir han presidentens personlige läkare och rådgivare och snart har han förlorat sin moraliska kompass.

Så ser själva grundstrukturen i denna engagerande film ut som bygger på en hyllad bok av författaren Giles Foden och där manusförfattarna heter Peter Morgan (aktuell också med "The Queen") och Jeremy Brock. Lägg till detta utmärkta skådespelare (den unge läkaren spelas av James McAvoy) och Forest Whitaker, Oscarsbelönad och hyllad, och precis lika fantastisk som ryktet förtäljer som den gamle tungviktsboxaren och sergeanten som nu låter sina drömmar och sin paranoia styra landet mot katastrof. Men filmen är mer än så. Regissören Kevin McDonalds har en bakgrund som dokumentärfilmare, ja han är rent av en av tronpretendenterna som den brittiska dokumentärfilmens kung. Detta är emellertid hans spelfilmsdebut efter bland annat Oscarsbelönade "En dag i september" (en av det senaste decenniets allra främsta dokumentärfilmer, en gastkramande skildring av gisslandramat under OS i München 1972) men har samma verklighetskänsla som hans dokumentärer. Staden Kampala med sina musikbarer och sina människor, regeringsbyggnaderna, den bisarra lyxen, allt känns som om vi är där.

Men även denna omsorg om miljöer och birollsfigurer, detaljer och replikskiften skulle vara snabbt glömd om inte berättelsens moraliska grundekvation ständigt ställer sig framför sig alla historiska och geografiska avstånd. I "The Last King of Scotland" möter vi maktens lockelse. Porträttet av den galne diktatorn Amin är flerdimensionellt. Det är en psykologiskt begriplig resa som den unge läkaren ger sig ut på. Withakers Amin är på en gång charmerande, karismatisk, fascinerande - och livsfarlig. På ett helt annat sätt än Bruno Ganz Hitlerporträtt i "Undergången" - ett av så många - som bara bekräftade historiens fixerade bilder blir Idi Amin här - trots alla dessa impulsstyrda handlingar - en människa. Alla asiater utvisades efter en dröm Amin hade, 300 000 människor mördades under hans år vid makten under vilka han utnämnde sig till "Brittiska imperiets erövrare", livstidspresident - och Skottlands siste konung. Han ler slugt mot den unge europén och frågar till råds, drar på sig en kilt och beordrar sitt husband att framföra några skotska militärmarscher för att än en gång hylla skottarna och deras hat mot engelsmännen. "Du tänkte väl att du skulle komma hit och leka med infödingarna", säger han i slutet när den moraliska labyrinten saknar utgångar.

Jag har svårt att förstå invändningarna som figurerat mot filmen att det är en brist att denna samtidshistoriska och oavbrutet spännande skräcksafari skildras genom den vite mannens ögon. Varför inte? Ty detta är en film om vår syn på Afrika. Den drabbar och skapar frågor. Den ställer oss inför dagens Zimbabwe med sin Robert Mugabe, den handlar om kolonialiseringens rötter och demokratins exportvärde. Precis som "The Constant Gardener", "Hotel Rwanda" och den nu aktuella "Blood Diamond" är detta Afrika som helvete och undergång. Men det är också Afrika som närvaro. I detta nu och i vår gemensamma historia. I det heliga intresset av exploateringen av Afrika offras alla moraliska värden. Då som nu.

Gunnar Bergdahl

Textförstoring

The Last King of Scotland, betyg: 5

Drama
Regi: Kevin Macdonald
I Rollistan: Forest Whitaker, James McAvoy, Kerry Washington, Gillian Anderson m fl.

Kommentarer

Film

Huvudnyheter