Vilsna män i känslokaos
Vänner för livet, betyg: 3
Drama
Regi: Mark Binder
I Rollistan: Don Cheadle, Adam Sandler, Jada Pinkett Smith, Saffron Burrows m fl.
BIO. Det är inte omöjligt att kombinera drama och komedi och Mark Binder lyckas i viss mån men inte hela vägen i "Vänner för livet". Storyn är nog så allvarlig.
Vi har Alan (Don Cheadle), en framgångsrik tandläkare med mottagning på Manhattan, en lite för kontrollerande fru, som han älskar, två underbara döttrar och en flott lägenhet. Han är, med konventionella mått, framgångsrik men ändå inte riktigt lycklig, särskilt inte efter att en patient, Donna, hotat med att anmäla honom för sexuellt ofredande när han avvisat hennes närmanden och hans kolleger kräver att han ska fixa situationen. Men detta fungerar inte som förklaring till hans sinnestillstånd och Binder som både skrivit och regisserat, bjuder inte på så mycket mer bakgrund.
Alan råkar en dag träffa på Charlie (Adam Sandler, mumlande och Bob Dylan-lik), hans kompis från tandläkarhögskolan som han tappat kontakten med sedan denne mist sin fru och tre barn. De var passagerare på ett av planen som styrdes in i World Trade Center den 11 september. Charlie lider uppenbart av posttraumatiskt stressyndrom, han lever knappt, och Alan, som snart upptäcker att en kompis är precis vad han behöver, vill gärna hjälpa honom, samtidigt som han har det besvärligt med den tokiga patienten, sina illojala kolleger på kliniken och frun som, helt riktigt, säger att han inte låter henne vara delaktig i hans känsloliv.
Charlie har valt glömskan som strategi, han samlar vinylplattor, spelar trummor och dataspel och renoverar ständigt om sitt kök. Trots att han får aggressiva vredesutbrott varje gång Alan försöker prata om tragedin med honom etablerar de två tillbaka till sin gamla vänskap, något båda uppenbart behöver. Alans fortsatta försök att hjälpa vännen ställer allt på sin spets och Charlie riskerar att hamna på mentalsjukhus, något som uppenbart inte skulle gagna honom.
Detta är nog den första post-elfteseptemberfilmen och som sådan är den inte lyckad. Denna historiska tragedi används enbart som bakgrund. Det hade gått lika bra med en bilolycka. Det känns inte rätt att Mark Binder använder komiken som drivmedel; särskilt en figur som Donna, som mycket snabbt desarmeras och förvandlas till en möjlig ny partner åt Charlie, är helt malplacerad i denna historia. Och Alan förblir mer skiss än trovärdig karaktär. Filmen känns osammanhängande, ofärdig. Men Adam Sandlers förvandling från gapig komiker till sorglig Bob Dylan är lite intressant, det måste jag erkänna.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus