Samspelt åklagarhylllning
Bildmaterial
Samspelet mellan Ryan Gosling och Anthony Hopkins är tätt i "Bristande bevis".
Bristande bevis, betyg: 3
Regi: Gregory Hoblit
I rollerna: Anthony Hopkins, Ryan Gosling, Rosamund Pike
Premiär i dag.
BIO. Hollywood bestämde sig tidigt för vilka som var det amerikanska rättsystemets hjältar. Dess manusförfattare, regissörer och skådespelare ställde sig vid de försvarandes bord, satte sig i bänkraderna bakom advokaterna. Inom den amerikanska filmen och televisionen har det alltid varit om inte viktigare, så i alla fall betydligt vanligare — och häftigare — att rädda den oskyldige än att sätta dit den skyldige. Att vara advokat i stället för åklagare.
Advokater kämpar nätterna i ända med slipsknutarna uppslitna innanför deras allt skrynkligare, men glamouröst välskurna, kostymer för att hitta den där sista lilla detaljen som ska vända utgången av hela rättegången. Åklagare sitter mest på arslet i domstolen och ropar ”objection, your honor”.
Advokaterna representerar, dels i sina egna framgångssagor, dels i hjältedåden de gör, den amerikanska drömmen. Åklagarna symboliserar systemet och oftare hur, när och varför det brister än när det fungerar som det ska.
Willy Beachum, huvudperson i ”Bristande bevis”, är en framgångsrik åklagare som nu har fått sin stora chans: att lämna sitt pyttelilla, statliga och oglamorösa kontor för ett välbetalt glassigt jobb åt en väldig advokatbyrå. Innan han drar vidare lovar han sin chef Joe Lobruto (briljant David Strathairn) att ta hand om ett sista, på pappret helt vattentätt, fall där den äldre ingenjören Ted Crawford skjutit ihjäl sin otrogna hustru. Självklart går ingenting som Beachum hade trott eller hoppats. Crawford lyckas inte bara hitta sprickor i det vattentäta fallet, utan genom att försöka få Beachum att misslyckas hotar han också den nyvunna positionen på advokatbyrån.
Regissören Hoblit visar, precis som tidigare i snarlika ”Primal fear”, att han är en skicklig spänningsskapare både i mördarjakten och i rättegångssalen. Han annonserar inga vändningar långt i förväg och berättar historien tajt. God hjälp har han också av samspelet mellan den oerhört talangfulle Gosling och sir Hopkins, som håller sig på mattan och bara någon enstaka gång tar till sina Hannibal Lecter-manér.
Men det är framför allt när jag ser bortom den, förvisso ovanligt hantverksskickliga, klassiska thrilleruppbyggnaden och den genretypiska intellektuella katt-och-råtta-leken jag hittar ”Bristande bevis” främsta styrka: den i de här sammanhangen så ovanliga hyllningen till det glanslösa, ibland ganska tröstlösa, åklagarjobbet. Den är så fin.
Mattias Dahlström
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus