Joe Strummer - the future is unwritten

Dokumentärer om rockstjärnor blir lätt svulstiga och överdrivna. De som porträtteras framställs inte sällan som halvgudar, inte minst om de är döda. De som intervjuas försöker överträffa varandra när de berättar vilken fantastisk människa personen i fråga var.
Lite svårare blir det när det gäller punkartister som inte sällan var fullständigt omusikaliska och personligen stora svin. Ta Sid Vicious som exempel, nog har folk hävdat hans storhet genom åren (jag känner folk som avgudar honom, oklart varför, men det är nog för att han är stendöd – tänk er Sid Vicious 50 år med ölkagge) men det enda han lyckades med i sitt liv var egentligen att stå på scen med Sex Pistols, mörda sin flickvän och punda sig sönder och samman på heroin.

Men så har vi denne Julian Temple. Han har redan övertygat mig en gång med ”The Filth and the Fury” – ett betydligt mer närgånget porträtt av Sex Pistols än som någonsin gjorts tidigare. Bland annat får vi se Johnny Rotten börja gråta inför kameran när han berättar om vilken fin kille just Sid Vicious var.
Julian Temple har alltså också gjort ”Joe Strummer – The Future Is Unwritten” om the Clashs frontman Joe Strummer. Och resultatet är bländande. Temple har samlat ett gäng människor – gamla flickvänner, bandmedlemmar, musiker, kompisar men också andra som the Clash påverkade (Johnny Depp, Matt Dillon med flera) – och satt dem vid en lägereld och intervjuat dem en och en.

Kändisfaktorn är hög, men också vanliga människor kommer till tals. Allt är inte fantastiskt, folk berättar att han var en hjälte, men också att han emellanåt var feg och konflikträdd och att the Clash bröt samman mycket tack vare honom.
Tillsammans med filmer från Strummers barndom och inspelningar och intervjuer som Temple gjorde redan på 70-talet – från
bildandet av bandet till de sista turneerna på 80-talet – är det här antagligen det bästa porträtt av Strummer som någonsin kommer att göras. Tyngdpunkten ligger såklart på the Clash men filmen är ett porträtt av Joe Strummers hela liv.
Och så får jag själv stämma in i hyllningskören: The Clash var ett fantastiskt band med fantastiska låtar. The Clash har påverkat mig otroligt mycket, både som musiker och som lyssnare. Kanske påverkar det min betygsättning. Kanske inte. Men om du är det minsta intresserad av punk och the Clash – se den här filmen!

Olof Broddesson