Levande mästerverk
Bildmaterial
"Det är en dag i morgon också. I Roy Anderssons mästerliga "Du levande" är det alltid dags för sista beställningen på baren som är en återkommande mötesplats för hans vinddrivna existenser.
Du levande, betyg 5
Regi: Roy Andersson
I rollistan: Elisabet Helander, Jan Vikbladh, Jörgen Nohall, Jessica Lundberg, Björn Englund
Premiär i dag på Röda Kvarn, Helsingborg
BIO. Ack, du levande människa, ensam i livets bräckliga farkost, så som vi alla äro ensamma inför existensens mysterium. Var finns lindring och tröst? Ett gott skratt förlänger visst livet. Precis som ett besök på Roy Anderssons nya långfilm "Du levande" gör.
Förlänger, förbättrar, förstorar och efteråt är allt förunderligt, förpliktande och förvandlat. Men inte bara för att den är sanslöst rolig. Jag skrattade oavbrutet under filmens inledande sekvenser som attackerar med ett flöde av absurditeter och där gravallvaret — som vore Roys amatörskådespelare barnbarn till Buster Keaton — möter tillvarons kalejdoskop. Tvärtom är det den där unika ömheten, vardagsrealismens egen och inifrån varje människa kommande poesi, som lyfter denna film och låter den sväva fritt i sitt eget universum.
Roy Andersson använder återigen sina grå tidlösa folkhemskulisser. Men det är som om han likt Peter Pan tar oss på en flygtur genom ett samhälle som vi ovillkorligen känner igen fast vi aldrig sett det förut. Jämför man "Du levande" med Roys tidigare mästerliga "Sånger från andra våningen" finns tydliga skillnader. Det var en film som var mer kollektiv till sin käraktär, som sköt in sig på förträngningar och samhällelig dubbelmoral och vars individer i en redan klassisk slutscen alla steg upp i en gemensam vandring in i historielöshetens öken. Med "Du levande" tar Roy oss upp till tillvarons tredje våning och låter en pumpande bastuba ljuda. Resultatet är en film som är mer lekfull, mindre pretentiös, mer underhållande, mer absurd.
Roy Andersson är verkligen en unik filmskapare. Han slipade sina verktyg med många år av reklamfilmande. Reklamsnuttar som faktiskt är några av de mest samhällspeglande filmbilder som svensk film frambringade av den krackelerande folkhemsdrömmen. Minns farfar som sätter sig på fjärrkontrollen och tystar uppläsningen av lottoraden. Minns den dansande killen i busskuren. Med "Sånger från den andra våningen" och nu "Du levande" har han skapat två långfilmer som i sin kompromisslöshet går rakt in i filmhistorien. Redan innan svensk premiär är "Du levande" inbjuden till mer än 30 internationella filmfestivaler. Lita på mig. Det är lika unikt som bra!
I grunden är "Du levande" en skildring av vad som händer med människor i ett samhälle där de moraliska värdena förvandlas till ännu en vara på den heliga marknaden. Det utspelar sig i dessa märkliga studiobyggen i en slags svensk DDR-värld och som Roy befolkar med sina kärleksfullt utmejslade livsförlorare. Filmen är som en dröm — igenkännbar på något (o)roande och (o)behagligt vis. Precis som tidigare arbetar han konsekvent med tablåer, fasta kameravinklar, lätt utfrätta färger. Här finns återkommande punkter som baren där det alltid är dags för den sista beställningen. "Det kommer ju en dag imorgon också!" Annars är det avhumaniserade kontor och ödsliga inblickar i människors liv. Men man skrattar med och inte åt de stackars Roy-människorna som försöker hantera sina tillkortakommanden och sina livssituationer intill vår gemensamma avgrund.
Så ger Roy Andersson det mest meningslösa ett djupt symboliskt innehåll, hans amatörers hårt sminkade ansikten och stela röster skapar nya dimensioner. Ständigt överraskas man av alla små betydelsebärande detaljer. Av infällda hakkors under duken när den stora familjen samlas i dyster tystnad, av hundar i koppel, av blommor i kläm, av en avrättning i elektriska stolen med offret framför de popcornsätande åskådarna, av hus som förflyttar sig som tåg, av hur mycket en enda filmbild kan rymma.
Och bastubans undertryckta, för att inte säga förträngda ljud bompar i bakgrunden. Vaktparader marscherar, människor är olyckliga och ensamma och ingen mer än du och jag kan göra något åt saken. Men: "Det är ju en dag imorgon också!" Och när frälsislåten klingar om ett lyckligt land ovan molnen bortom pärleporten låter Roy Andersson en armada av anonyma bombplan glida in i en hypnotisk slutscen som tystar alla skratt och tvingar oss att inse bräckligheten i vår existens på detta klimathotade lilla jordklot på en oändlig färd genom rymdens svarta tystnad. Så lever vi ännu en dag tillsammans som människor och om filmkonsten kan vi — tack vare Roy Andersson — säga: "Du levande"!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus