This is fuckin' good
Bildmaterial
Rakt ner i ett brutalt brittiskt 80-tal med skinnskallar och drömmar tar oss Shane Meadows med sin "This is England".
This is England, betyg 4
Regi: Shane Meadows
I rollistan: Thomas Turgoose, Joseph Gulgun, Stephen Graham, Vicky McClure.
Premiär i dag på Röda Kvarn, Helsingborg§
BIO. Den brittiske regissören Shane Meadows har mutat in sin egen filmiska värld. Den utspelar sig i det småstädernas och lantbygdens Midland där han växte upp. Den befolkas av vilsna unga män från arbetarklassen som söker fadersgestalter (”Dygnet runt”, ”Dead Man´s Shoes”). Det är råbarkad realism och arbetarklass. Det är mycket brittiskt.
Men om Shane Meadows, som är något av en selfmade-man inom brittisk film, sannolikt även tidigare skildrat personer som legat hans eget liv nära har han aldrig förr varit så självbiografisk. I ungdomen växte han upp i skinheadgäng. ”För musikens och samhörighetens skull” har han sagt, och det låter måhända naivt. Men i den tidiga skinheadskulturen som föddes ur modsrörelsen var musiken det centrala, inte minst då jamaicansk ska. Bland musikskinheads var det ganska vanligt med västindier och de svartvita färgerna i modet, var också en påminnelse om den legeringen. Om den här brytningstiden, innan skinheads blev högerextrema våldsverkare, handlar Shane Meadows otroligt haussade film. Lever den upp till förväntningarna?
Tja, har man den minsta läggning åt brittisk retroestetik är ”This is England” ett rent lyckopiller. Den inleds med ett bildmontage av snabbspolat brittiskt 80-tal där strejkande gruvarbetare, Thatcher, Falklandskriget, Duran Duran och corny aerobicsprogram visas till till tonerna av Toots and the Maytals ”54 46 Was My Number”. Det låter Upsetters, Specials, Soft Cell och det kläs i Dr Martens och Ben Sherman och toppas av tjejernas extremt hårda frisyrer. Visuellt är det oslagbart, i min bok.
Där bakom döljer sig historien om den mobbade tolvåringen Shaun, vars pappa dött i Falklandskriget. Han får en andra familj i det vuxna skinheadgäng som blir hans vänner och transformerar honom till ett trendkänsligt litet skin. Den väldigt kortvuxne Shaun blir något av en maskot, men behandlas med respekt och får också en flickvän. Hans väg in i sin nya familj skildras i en oförglömlig scen där mamman stegar in till gänget efter sonens förvandling och hukande skinheads ber artigt om ursäkt för Shauns nya frisyr.
Som vanligt har Meadows rollbesatt med okända, ofta lokala, förmågor som ger en nervig autencitetskänsla. Thomas Turgoose som Shaun är helt briljant där han glider mellan kaxighet och sårbarhet. Man kunde tro att Meadows skulle kommentera hans fysionomi på något sätt, att Shaun blev till en trumslagarpojke mot tidens gång, men inte. Ändå blir hans roll som observatör understruken bara genom hans uppenbarelse.
Men det sköna skinheadlivet förändras i ett slag när ledaren Woodys kompis Combo kommer ut från fängelse, fullmatad med rasistiska idéer. Meadows är så skarpsynt i den här typen av scener: medan Combos hat väller fram filmas gängets ansikten - så ser det ut i den stund då ungdomens oskuld går förlorad - tonas musiken upp och monologen bort. Med tal om en förnedrad arbetarklass som slaktas i Falklandskriget får han med sig Shaun i en falang som närmar sig nazistpartiet National Front. Snart nog är Shaun ute och kickar pakis, precis som Clash sjunger om i låten ”This is England”: ”Those British boots go kick Bengali in the head”.
Shane Meadows realistiska uppväxtskildring är rolig och träffande, men främst drabbande. Den avskalade realismen blir ibland väl avskalad på bekostnad av den psykolgiska gestaltningen, till exempel förstår jag inte logiken i klimaxscenen där den mörkhyade Milky provocerande ler mot Combo. Här finns några sådana ställen där filmen bättre kunde förklarat sig, men i stort lever ”This is England” gott och väl upp till ryktet som en av höstens mest sevärda filmer.
hd-kultur_film
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus