Hyfsat habilt Hitchcockförsök
Bildmaterial
Francois Clozet och Kristin Scott Thomas i franska thrillern "Berätta inte för någon" om hemligheter dolda i djupet.
Berätta inte för någon, betyg 3
Regi: Guillaume Canet
I rollerna: Francois Clozet, Marie Josée Croze, Kristin Scott Thomson
Premiär i dag på Röda Kvarn, Helsingborg
BIO. Alexandre Beck går genom livet som en zombie. Åtta år har gått sedan han under en helg på landet tvingades se sin fru Margot bli bortförd av okända män, samtidigt som han själv blev nedslagen. Några dagar senare hittades Margot mördad. Traumat sitter så klart i än. Alexandre jobbar så mycket han kan, träffar Margots föräldrar någon enstaka gång under stela förhållanden och umgås med de få vänner han har kvar.
Men så händer det saker. Han får ett mystiskt e-mail med en film från en övervakningskamera som visar en kvinna som bär en slående likhet med Margot. Dessutom hittas två män brutalt ihjälslagna inte långt ifrån platsen där Margots kropp hittades. Alexandre misstänks som gärningsman inte bara för de två männen, utan även för hustruns ännu ouppklarade död.
På så sätt blir, på klassiskt thrillermanér, Alexandre både jagad (av polismakten) och själv jagande (efter sanningen om kvinnan på övervakningsfilmen). Det är ett utmärkt upplägg. Och Guillaume Canet, hittills mer känd som skådespelare än regissör, gör ganska mycket av det. Både i det stora, som i ett helgjutet skådespeleri över hela linjen, och i det mindre, de enskilda beståndsdelarna. Flera scener är täta och kraftfulla i all sin enkla spänning, inte minst i den närmast Michael Mann-spektakulära jakten till fots över en flerfilig motorväg. Det Canet saknar i påkostade kameraåkningar och ljussättning tar han igen i närvarokänsla.
Framför allt har han utifrån amerikanen Harlan Cobens bästsäljande roman hittat en egen ton, någonstans mittemellan nedtonat sorgearbete, hårt samhällsdrama och rejält upp- och tillskruvad thriller. Tonen är kanske inte ren och klar genom hela ”Berätta inte för någon” - de vitt skilda delarna hålls emellanåt bara hjälpligt samman och tempo- och känsloläget kan ibland ändras väl abrupt — men Canets vilja och sätt att ta i imponerar. Han siktar allt vad han kan mot Hitchcock — och når halvvägs. Gott så.
Mattias Dahlström
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus