Mästerligt drama
Bildmaterial
4 månader, 3 veckor och 2 dagar, betyg: 5
Regi: Cristian Mungiu
I rollistan: Anamaria Marinca, Laura Vasiliu, Vlad Ivanov, Alexandru Potocean
Premiär i dag Röda Kvarn Helsingborg
BIO.
Utan omsvep och förklaringar landar vi i en stökig studentkorridor i 1980-talets Rumänien. Vad det är som de två rumskompisarna i centrum har på gång är till en början oklart, men att döma av Otilias sammanbitna handlingskraft och Gabitas dödsbleka nervositet är det oundvikligt och otäckt. En illegal abort visar det sig — en som på den här tiden gav fängelse för mord eftersom graviditeten gått över fyra månader.
Abortören är inte sen att utnyttja detta faktum när han sammanstrålar med de unga kvinnorna på ett hotellrum. Han kräver betalt både i pengar och in natura. Han har alla trumf på hand. Det finns inga tidsmarginaler och inga alternativ annat än att föda barnet — vilket, förstår vi, skulle förpassa Gabita till ett totalt annorlunda liv än hon tänkt sig.
Det hade kunnat bli ett till förfasande förklätt frosseri i kvinnlig, sexuellt betingad underordning och förödmjukelse, men regissören Cristian Mungiu navigerar skickligt och självklart vida bortom sådant dubbelspel. I denna Cannes-vinnarfilm får Otilia och Gabita behålla sin subjektivitet och integritet genom utsattheten. Det är deras historia. Av andra manliga regissörer är det väl egentligen bara Lukas Moodysson som nog inte ens skulle tänka tanken att låta identifikationen och inlevelsen göra halt vid könsgränsen, ens i ett så till synes kvinnospecifikt läge som detta.
Mungiu låter Otilia stå i centrum, och Anamaria Marinca i rollen bär filmen med total koncentration och absolut trovärdighet. Det är en strålande prestation.
Också själva filmskapandet är eget och ter sig märkligt nytt. Filmen har ett starkt driv, en puls som stegras genom de korta knappa två timmarna. Och här finns humor. Regissören har sinne för det absurda i hur varenda handling i denna kommunistdiktatur trasslar omkring i ett spindelnät av svartabörsaffärer, byråkrati och idiotiskt maktmissbruk. Scenerna när Otilia kämpar mot den ena sura hotellreceptionisten efter den andra är lika frustrerande som obetalbara.
Rakt av fantastisk är sekvensen där en Otilia i lojalitetskonflikt äter middag hemma hos pojkvännens föräldrar, medan Gabita ligger på hotellrummet och väntar på att fostret ska komma ut. Svärfamiljen inramar henne i en enda trång bildruta, babblande om dagens ungdom som får för mycket gratis, och om skillnaden mellan ”enkelt folk” — som Otilia — och dem själva. Bildvinkeln i sig gestaltar på en gång instängdheten, den isande oron och den bisarra dråplighet som mitt i alltihop vilar över situationen.
”4 månader, 3 veckor och 2 dagar” har inga snabba klipp, ingen förstärkande musik — och ändå är det så spännande att man biter på naglarna att följa de liksom alldeles verkliga kvinnorna genom eldprovet som förändrar deras liv.
Malin Krutmeijer
malin.krutmeijer@telia.com
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus