Mästerligt om erotik och spioner
Efter tio långfilmer på femton år har Ang Lee, ursprungligen från Taiwan men bosatt och verksam i USA, bevisat att han kan röra sig över vidsträckta genreområden utan att förlora sin särart.
Bildmaterial
I en sadomasochistisk malstršm – Tony Leung spelar polischefen som ska mšrdas och Wei Tang lockbetet i Ang Lees enastŒende spionhistoria
som utspelar sig i Shanghai under kriget.
Lust, Caution, betyg: 5
Regi: Ang Lee
I rollistan: Wei Tang, Tony Leung, Joan Chen, Chiu Wai
Premiär i dag på Röda Kvarn, Helsingborg
BIO.
Lust, Caution
Regi: Ang Lee
I rollistan: Wei Tang, Tony Leung, Joan Chen, Chiu Wai
Premiär idag
Röda Kvarn, Helsingborg
Betyg: 5
Efter tio långfilmer på femton år har Ang Lee, ursprungligen från Taiwan men bosatt och verksam i USA, bevisat att han kan röra sig över vidsträckta genreområden utan att förlora sin särart. Genombrottet ”Bröllopsfesten” var en lyckad modern samlevnadskomedi, hans första stora internationella framgång den pietetsfyllda Jane Austen-filmatiseringen ”Förnuft och känsla”, han erövrade mitt hjärta för evigt med uppgörelsen med amerikanskt medelklassliv i ”Ice Storm”, förnyade den kinesiska action-filmen med ”Crouching Tiger, Hidden Dragon” och minerade hela Bush-Amerikas förljugna dubbelmoral med ”Brokeback Mountain” där westernmyternas machomacho försåtligt blandades med homosexuell passion.
Men det intressantaste med Ang Lee och hans disperata filmer är att de faktiskt förnyar och fördjupar - för att inte säga omdefinierar - dessa genrer han motståndslöst rör sig mellan. Ty så unik och personlig är hans filmiska känsla.
Det gäller även ”Lust, Caution”, som enklast låter sig beskrivas som en erotisk, politisk thriller. Det är en film som förenar film noir-stämningar med Wong Kar Wais bildkompositioner och en kinesisk melodramtradition med en kompromisslös utforskning av sexualiteten.
Och det är riktigt spännande!
Filmen utspelar sig under kriget och den japanska ockupationen av Kina. En grupp unga idealistiska studenter ansluter sig till den kinesiska motståndsrörelsen efter att ha satt upp en pjäs på universitetet. De beslutar sig för att mörda en samarbetsman, en kinesisk polischef som går japanernas ärenden. För att göra detta tvingas deras unga kvinnliga skådespelarfynd agera lockbete. Men tiden går och allt fördjupas och kompliceras. Bakom hatet döljer sig ömheten, bortom sveket kärleken. Och bortom kärleken det dubbla sveket.
Allt, från miljöer till mängden av statister, är handhavt med sedvanlig Ang Lee-omsorg. 1940-talets Shanghai lever upp, den japanska ockupationen känns in i huden, idealismen möter verkligheten. Det är en komplex berättelse om att förgöra monstret och förlora sig själv. Ty den unga kvinnan dras ner i en känslomässig malström och står plötsligt, när attentatet ska förverkligas, ensam i konsekvensernas återvändsgata. De omtalade sexscenerna är också de dubbelbottnade, vackra och hemska.
Skådespelarensemblen med den debuterande och sensationella Wei Tang i spetsen (Gong Li - nu får du se upp!) är övertygande och Tony Leungs porträtt av den onde polischefens inre kamp med sig själv är något alldeles extra. Möjligen kan man anmärka att inslaget av kinesisk melodram stundtals är en aning för starkt. Men det är sannerligen en anmärkning i kanten av en mästerlig utveckling av något som skulle kunna ha varit en politisk thriller i mängden med kärlekstematik från Andra världskriget.
Ang Lee viskar sitt ”Play it again, Sam” och filmen skjuter fart. Grundackordet från ”Casablanca” och många andra filmer klingar ut i denna bitterljuva historia där allt blir för sent och slutstationens mörker är totalt. Men så låter Lee sin film lyfta över både den och andra begränsningar och skapar en ny egen kombination av glittrande delar. Han vrider sitt kalejdoskop. Det är vemodigt som i ”Ice Storm”, passionerat som i ”Brokeback Mountain” och storslaget som Kina självt. På ett alldeles nytt sätt.
Denne Ang Lee har gjort det igen.
Gunnar Bergdahl
gunnar.bergdahl@hd.se
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus