Good Ben, good
Gone Baby Gone, betyg: 4
Regi: Ben Affleck
I rollistan: Casey Affleck, Michelle Monaghan, Morgan Freeman, Ed Harris, Amy Ryan
Premiär i dag
Röda Kvarn, Helsingborg
BIO.
Dennis Lehane och hans deckarromaner är en modern Raymond Chandler. Alltså beskrivande USA sett ur rännstenen och filtrerat genom brott och straff och våld och bjärta klassklyftors konsekvenser.
Men med en språklig lyster och en poetisk förhöjning som gör att romanerna sticker ut i flödet av thrillers. När nu en av hans Boston-historier om deckarparet Patrick Kenzie (spelad av Casey Affleck) och Angela Gennaro (Michelle Monaghan) blivit film är det med viss, för att inte säga stor, skepsis jag noterar att det är skådespelaren Ben Affleck som debuterar som regissör, producent och manusförfattare.
Men redan första scenen får mina farhågor att flyga och fara för att vara försvunna i den isiga vinden utmed en nattlig gata i Boston.
Ty redan här tas vi ner i de sociala klyftornas verklighet, till fattiga och utslagna, till missbrukare och hopplösa förlorare. Kameran glider fram genom ett vitt arbetarklassområde. Det är mycket Lehanskt. En liten flicka har försvunnit, hennes mamma är fullt upptagen med att dra i sig mer kokain och le vackert in i teve-kamerorna, hennes familj och polisen saknar ledtrådar. Den socialt halta familjen kopplar in Patrick och Angela och snart är de på väg ner i den historia om livslögner, förluster och svek. Allt fjärran från Hollywoods kulisser.
Skådespeleriet är utmärkt. Att lillebror Casey Affleck är en utomordentlig aktör bevisade han med sin fenomenala prestation i den aktuella "Mordet på Jesse James av uslingen Robert Ford" (för vilken han verkligen var värd den Oscars han inte fick). Här stöttas han dessutom av stabila Ed Harris och Morgan Freeman som poliser med hemligheter. Men Amy Ryans knarkarmorsa är nog ändå den som starkast lever kvar. Också hon var nominerad till bästa biroll men inte belönad på galakvällen för knappt en vecka sedan. Bara det kvinnoporträttet av en evigt svärande hopplös förlorare i ett socialt lotteri med fixade regler är så komplext att det bär nästan hela filmens tyngd.
Men snyggt, tätt foto och bra skådespelare räcker inte längre än halvvägs. Därefter tar i denna annorlunda, lite långsamt berättade men alltmer spännande film de grundläggande moralfrågorna vid. Vad gör vi med lagens luckor? Och med våra samveten? Stänger vi den ena luckan öppnas den andra och kärnfamiljen är både dröm och förbannelse. "Gone Baby Gone" är, precis som alla Lehanes historier, inte i första hand präglade av trovärdighet i intrigen. Istället gäller realismen det psykologiska och det sociala. De är ofta blott (?) en förevändning för att skildra baksidan av den amerikanska drömmen. Så också här. Ben Affleck tar sig dessutom välbehövlig frihet gentemot romanens komplicerade vändningar. Men han har den rätta känslan - uppvuxen som han är just i detta Boston - för staden och dess människor. Affleck är inte den förste Hollywoodstjärna som prövar att byta position. Sean Penn, Robert Redford, Kevin Costner och Dennis Hopper är några andra som gjort samma sak med stundom glänsande resultat. Nu står överraskande Ben Affleck stadigt i samma rad.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus