På drift i Alaska
Bildmaterial
Into the wild , betyg: 4
Regi: Sean Penn
I rollistan: Emile Hirsch, Marcia Gay Harden, Catherine Keener, Vince Vaughn, Hal Holbrook
Premiär i dag
Filmstaden, Helsingborg
BIO. Christopher McCandless, huvudperson i Sean Penns hyllade "Into the wild", får mig att tänka på Timothy Treadwell i Werner Herzogs dokumentär "Grizzly man". Treadwell levde långa perioder i ett otillgängligt naturreservat. Han trodde fullständigt felaktigt att han kunde tala med grizzlybjörnar och blev till slut uppäten. Den unge Chris, också han en verklig person, gav sig ut på en resa som tog slut djupt inne i Alaskas vildmark. På något sätt ville de nog båda hitta sanningen därute, men där tar likheterna slut. Medan Timothy Treadwell utan tvekan var något av en exhibitionist, längtade Chris McCandless efter att försvinna, förlora sig, och finna sig själv på nytt.
Efter universitetsexamen skänkte han bort alla sina pengar och lämnade sin syster, mamma och pappa utan ett ord. Filmen, baserad på en biografisk bok av Jon Krakauer från 1996, skildrar hans tvååriga resa över USA. Vi lär känna Chris genom de människor han möter: jordbrukaren och mångsysslaren Wayne (Vince Vaughn i en roll där han för en gångs skull är något så när adekvat), hippieparet Jan och Rainey och den åldrade militären Ron, som blir Chris sista bekantskap innan han ensam ger sig in i Alaska.
Till skillnad från Herzog, som är fascinerad men dystert oförstående inför Treadwells projekt, är Sean Penn lojal med sin huvudperson. Han skriver in honom i en amerikansk tradition av frihetslängtan och kringkuskande, av go west, på drift och skogsliv.
Det är en mycket romantisk historia. Jämfört med Sean Penns tidigare filmer, som "Löftet" och regidebuten "Indian runner", ter sig "Into the wild" grundare och mindre personlig. Kanske beror det på att den där amerikanska landsvägen och vildmarken som mytologi i själva verket är en flerfilig motorväg, full av folk och berättelser, eller på att Penn helt enkelt ansluter sig till idén att livet per definition är sannare på vägen och i vildmarken än i den välmående förorten (tillåt mig tvivla på det): hursomhelst har filmen aningen för lite komplicerande relief för att på allvar gripa tag i åtminstone mig.
Det betyder inte att den inte ändå är bra. Sean Penn ror elegant iland med en intrikat berättarstruktur som oavbrutet rör sig fram och tillbaka i tiden, och drivs ömsom av Chris dagboksanteckningar, ömsom av hans systers funderingar runt broderns öde. Skådespeleriet är strålande. Emile Hirschs Chris pendlar mellan svartsyn framkallad av barndomens lögner och ständiga familjegräl, energisk livshunger och storstilat livsfilosoferande. Catherine Keener är minnesvärd som den medelålders hippien Jan och Hal Holbrook gör ett starkt porträtt av den ensamme, stoiske Ron.
Naturvyerna är hisnande vackra – så vackra att det trots allt går att begripa tanken att därute, någonstans, kan man kanske bli helad och fri.
Malin Krutmeijer
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus