Things we lost in the fire
Things we lost in the fire , betyg: 4
Regi: Susanne Bier
I rollistan: Halle Berry, Benicio Del Toro, David Duchovny
Längd: xx tim, xx min
Premiär i dag
Filmstaden, Helsingborg
BIO. Audrey (Berry) och Brian (Duchovny) lever ett bra liv. Bor i ett stort fint hus med barnen Harper och Dory och har ett allmänt lyckligt äktenskap.
Då slår den stora tragedin till. Obevekligt och hjärtskärande sorgligt. I ett överfall misshandlas Brian till döds.
Kvar står Audrey och barnen. Och så Brians gamle vän Jerry (Del Toro), en olycksdrabbad kompis från förr som Brian oavsett hur olika liv de lever ändå har tillräckligt lång historia med och djup kärlek till för att vägra släppa taget. Jerry har länge kämpat mot ett ganska djupt missbruk, ständigt med Brian som enda stridspartner.
Audrey väljer att slutföra det arbete hennes man aldrig lyckades med – att få Jerry att ge upp missbruket. Att rädda sin makes bästa vän är tänkt att bli ett sätt att hålla hans minne vid liv bara ett litet tag till.
Jerry inkvarteras i garaget, lär känna både barnen och grannarna, och parallellt börjar både Audreys sorgearbete och Jerrys tillnyktrande långsamt ta fart. En process som tar tid och som danska Susanne Bier – i sin första stora amerikanska produktion efter filmer som "Älskar dig för evigt" och "Bröder" – tacksamt nog också låter ta tid. Hon ger skådespelarna både rumsligt och tidsligt utrymme att hitta rätt i de typiskt Bierska kasten mellan djup förtvivlan, försiktigt hopp och, faktiskt, stilla humor.
Och de betalar tillbaka med råge. Berry fångar perfekt en mor som försöker vara tapper inför sina barn, samtidigt som hon letar efter ett eget sätt, en egen plats, en egen tid, att sörja. Det var länge sedan hon var så närvarande. Benicio Del Toro balanserar på en knivsegg mellan det klyschiga och inkännande, men hamnar alltid på rätt sida i sitt knarkarporträtt. Han är sliten, skakande i frossa, fumlig i nya nyktra relationer, fruktansvärt rolig i sin spirande vänskap med Audreys lätt bittre granne Howard (en lysande John Carroll Lynch).
Det finns enstaka scener som kanske inte riktigt håller måttet, som kanske går över gränsen och slår över i det väl melodramatiska eller sentimentala, men i stort är "Things we lost in the fire" ett intimt, väldigt mänskligt, porträtt av sorg och vänskap.
Och ett väldigt tydligt exempel på hur man kan ta steget över till Hollywood och ändå hålla kvar vid exakt de kvaliteter som gjorde att man till en början fick chansen att ta det steget.
Mattias Dahlström
centrumbarn@hotmail.com
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar