Arkiv X: I want to believe
Bildmaterial
Arkiv X: I want to believe, betyg: 2
Regi: Chris Carter
I rollistan: David Duchovny, Gillian Anderson, Amanda Peet.
Längd: 1 tim, 44 min
BIO. Sex år har gått sedan vi senast träffade det strävsamma detektivparet Fox Mulder och Dana Scully, FBI-utredare av fall med märklig eller övernaturlig prägel, i tv-serien ”Arkiv X”. Numera är de separerade från sina gamla jobb.
Scully är läkare med en obotlig pojke som närmaste patient, Mulder sitter fortfarande i ett helt rum fyllt av tidningsurklipp med märkliga fall. På jakt efter sanningen – men efter att ha avskedats och stämts av FBI gör han det numera på egen hand.
När en FBI-agent rövas bort och de viktigaste spåren som hittas är de som pekas ut av en synsk pedofili-dömd före detta katolsk präst kallas Mulder och Scully in för att hjälpa till i fallet och i kontakten med prästen.
Och så rullar det på som vanligt nästan. Som om serien lades ned i går. Med Mulder alltmer insnärjd i sina (konspirations)teorier och Scully som den ständige skeptikern. Inget fel eller något konstigt i det. Att en långfilm byggd på en tv-serie blir som ett långt avsnitt av serien är liksom rätt naturligt. Igenkänningen är en förutsättning för att locka fans och här återkommer flera teman från serien: Mulders besatthet vid sin försvunna syster och Scullys eviga yttre och inre kamp med katolicismen till exempel. Behållningen med denna den andra ”Arkiv X”-filmen är helt och hållet dynamiken mellan dess hjältar och ett par riktigt spännande enskilda scener.
Problemet är inte att ”Arkiv X: I want to believe” är en långfilm som är ett tv-serie-avsnitt i XXL, det är rätt naturligt, problemet är att det är ett högst medelmåttigt avsnitt. Tiden har sprungit ifrån ”Arkiv X”, det som eventuellt kändes udda och spännande när serien började för hela femton år sedan är i dag tungrott, övertydligt och klumpigt.
”I want to believe” är filmens motto och ingen tror mer än seriens skapare Chris Carter. Det var styrkan i tv-seriens bästa avsnitt – att övertygelsen var så stor att den kunde göra de mest osannolika historier spännande. Men i ”Arkiv X: I want to believe” har han trott så blint på manuset att han har haft alldeles för stort överseende med luckor i handlingen, svårförklarliga och dåligt motiverade handlingsvändningar, ojämnt skådespeleri och en och annan direkt löjlighet i dialogen. Med tanke på hur lång tid Carter haft på sig känns det rätt futtigt.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar