Arn - riket vid vägens slut
Bildmaterial
Arn - riket vid vägens slut , betyg: 2
Regi: Peter Flinth.
I rollistan: Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Stellan Skarsgård, Bibi Andersson, Michael Nyqvist, Gustaf Skarsgård. Längd: 2 tim, 8 min.
PREMIÄR! den 22 augusti
Filmstaden, Helsingborg
Maxim, Landskrona
Röda kvarn, Ängelholm
Saga, Höganäs
Scala, Båstad
BIO.
Minns du de där böckerna som finns där vägen till Arn-riket börjar? För drygt tio år sedan läste jag en intervju med Jan Guillou där han meddelade att han nu avslutade sin serie om superagenten Hamilton (ett löfte som han dock envisas med att bryta, nu senast i dagarna) för att istället skriva en romansvit om en svensk tempelriddare.
Anledningen var att den växande och snart dominerande motsättningen i världen skulle bli den mellan den kristna världen och den muslimska. Lycka till, tänkte jag.
Men världen gav Guillou rätt. Elfte september och allt därefter visade just på vårt behov av att inse hur mycket av vår kultur och vårt samhälle som har historiska rötter i den muslimska världen. Att Sverige som nation så att säga byggdes på importerad kunskap. Vi pratar läkekonst och statsmannadito, vi talar stridsteknik och vapentillverkning, vi talar vattenförsörjning och konserveringsmetoder, vi talar samhällsbygge och lagstiftning. Förståelse bortom fundamentalistiska religionstolkningar. Oavsett om de sker tillsammans med terrorplaner i en grotta i de pakistanska bergen eller i form av korstågsretorik i Vita Huset.
Det var en vacker ambition. Ett gott ridderligt syfte. Som till min stora förvåning blev en jättesucce trots sin pojkboksartade form. Och nu, när vi har kommit till vägens ände, också världens största svenska film.
När jag såg den första delen, tillsammans med medeltidslajvande Skara-bor med turistintäkter i sina glasartade blickar, blev jag trots allt inte besviken. Lågt ställda förväntningar är ofta en överlevnadsstrategi när det gäller svensk film. Trist är det då att konstatera att den andra filmen, "Arn – riket vid vägens slut", tyvärr inte håller vad den första lovade.
Det gäller i första hand hur man omsorgsfullt har utplånat allt vad politiska dimensioner heter. Här finns inte ens en träslev kvar av allt det som Arn de Gothia i romansviten tog hem till Sverige från det främmande landet långt borta. Inga läkare, inga hänsyftningar, ingenting.
Kvar finns bara sagan om den väntande jungfrun i klostret och den rättvise, tappre riddaren på slagfältet som vill fred men tvingas till krig och som skapar förutsättningar för det land vi kallar Sverige.
Om du tillhör den dryga miljon svenskar som såg "Arn - tempelriddaren" kan du lugnt fundera över om du vill ta del av ett antal nya stridsscener, fler vykortsvackra solnedgångar i öknen, ännu några snabba jakter på hästryggen och ett par pryda kärleksmöten i medeltidsmiljö.
Till och med speakerrösten är tillbaka (den första filmens mest otidsenliga inslag) – om än inte lika outhärdligt pedagogisk. Vad gäller skådespelarna är det Stellan Skarsgård och Bibi Andersson som lyser i de alltför få scener de är med i. Sofia Helin som Cecilia är lika blodlöst vilsen och tidlöst oföränderlig som sist. Joakim Nätterqvist fungerade hyfsat som buttert tystlåtet ungt helgon i första filmen men här ska han så att säga bära en Braveheart-mantel över sitt ärrade bröst, vara den store härföraren och gjuta mod i skaran av folkungar när det blåses till den sista striden. Resultatet är, för att vara hövlig, inte helt lyckat.
Man har också lagt viss energi på en norsk sidekick till Arn (spelad av Anders Baasmo Christiansen). Alla riktiga svenskar gillar sånt, det vet man från Lasse Åbergs sällskapsresor.
Men som episk berättelse är del 2 av Arns öden och äventyr fylld av uppenbara förkortningar och tjurrusningar förbi vitala delar av historien. Det är en mycket barntillåten film för att inte säga märkvärdigt pryd. När det ska bära till efter 20 års längtan är det upp med kameran i himlen. Det följer i och för sig romanen som i grunden handlar om ädla riddare och kyska jungfrur. Men måste det vara så blodlöst? Det ska bli intressant att se hur den internationella version som är under klippning kommer att se ut. Lite smånaket under fällen ska det väl ändå bli?
Vad finns nu kvar när larmet tystnar? När dammet snart lägger över alla de där 208 filmkopiorna som hemsöker var och varannan biograf i det rike som sägs ha skapats av Arn de Gothia och hans sonson Birger Jarl? Medeltidsgröt och Arn-turism i Västergötland och ett Sverige som stelnar i sin form av svensk blågul förträfflighet allt medan integrationsproblemen växer.
Det är sannerligen förunderligt att Jan Guillou förefaller så nöjd vid vägens slut.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus