Mannen som älskade Yngve
Tore Renbergs norska bästsäljare om 18-årige musiknörden Jarle var rätt oemotståndlig. Författaren flyttar oss tillbaka till 1989; till Thatcher, muren och urspårade Muf-fester där de vänsteralternativa kraschade rikemanshus till Jesus and the Mary Chain.
Bildmaterial
Lusekoftorna i Mathias Rust band
Mannen som älskade Yngve, betyg: 4
DRAMA, 2008 Regi: Stian Kristiansen I rollistan: Rolf Kristian Larsen, Ole Christoffer Ertvåg, Ida Elise Broch, Arthur Berning. Bonus: Borttagna scener, bakomfilm, kommentarspår. Längd: 1 tim, 30 min (Sandrews)
DVD. Men samtidigt rasar världen förbi utanför ditt fönster som i en dimma och ungdomen både tar den på djupaste allvar och ignorerar den fullständigt. Eftersom den är så förtvivlat liten jämfört med de vidunderliga känslor som strömmar fritt innanför bröstet – just i Jarles fall handlar de inte så mycket om livet i Stavanger, inte om de halvtrista kvällarna utanför nattklubben Checkpoint Charlie, inte om förälskelsen i flickvännen Cathrine, inte om den ständigt utmanande vänskapen till Helge som han försöker bilda Stavanger hårdaste akt med; Mathias Rust Band med "Fittesatan anarkikommando" som första och största hit.
För Jarle är ingen av dessa känslor särskilt avgörande, inte när den nye eleven Yngve en dag träder in i klassen. Det är som en ny känsla, inte obehaglig, kanske en aning skrämmande, men framförallt en känsla som får omvärlden att blekna till meningslöshet. I boken döljs denna ofta av de ständiga, och roande, tidsmarkörerna i ett episkt flöde. Stian Kristiansen renodlar i stället porträtttet av Jarles inre turbulens verkligt innerligt.
Det blir ingen nostalgisk tidstripp a la "Tjenare knugen" av det hela. Visst andas scenografi och kläder fin de 80-tal in i minsta söm, men det är den överväldigande känslan av att vara ung som Kristiansen fångar så på kornet. Och försök att motstå slutscenen som rullar ut till Joy Divisions "Love will tear us apart", för jag kan det inte.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus