Något fräschare Wallander
Wallander - hämnden, betyg: 3
Regi: Charlotte Brändström.
I rollistan: Krister Henriksson, Lena Endre, Sverrir Gudnason
Längd: 1 tim, 31 min.
PREMIÄR! i dag
Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn, Ängelholm
Maxim, Landskrona
BIO. En transformatorstation sprängs i luften och Ystad mörknar. Samtidigt mördas den ansvarige för en Muhammed-utställning trots att han står under personskydd. Bilar sprängs. Fler brutala mord. Demonstrationerna på torget tilltar alltmedan befolkningen försöker hitta syndabockar. Media kopplar det hela till terrorattackerna mot London och Madrid.
Nej det är nog inte bara den blöta kräftskiva i Wallanders nya hus vid havet som gör att den gamle kommissarien ser tröttare ut än någonsin. "Wallander-Hämnden" är första filmen ut i en ny omgång av totalt tretton nya Wallanderfilmer! (Möjligen är det det som tynger Krister Henrikssons anletsdrag.) Johanna Sällström som tragiskt gick bort är förstås inte med längre, men det är långtifrån enda rockaden. Två nya polisaspiranter, Pontus och Isabelle, spelade av Sverrir Gudnason ("Upp till kamp") och Nina Zanjani ("Se upp för dårarna") tar plats. Lena Endre tågar in som dominant åklagare på orten.Och manusförfattaren Hans Rosenfelt passar på att ge Wallander en ny sorts inramning; borta är de många kammarspelsscenerna med kommissarie Kurt i småstaden och in kommer i stället en del av den internationella thrillerns explosioner, terrorhot och mycket mer drivna tempostarka actionberättande.
Det påminner ganska mycket om den typ av thrillers som Anders Nilsson försökt inympa i svensk film. Även regissören är ny på plan, Charlotte Brändström som är ett helt nytt namn för mig men som tydligen regisserat 20-talet filmer i England och Frankrike, och hon gör ett gott jobb med att förvalta tempot och det lätt megalomana i Rosenfelts manus. Att manuset sen är proppat av töntiga schabloner (journalistpacket, klantiga Säpokillar, ung kvinna= jämställdhetstjafs, ung kille = datorexpert) kan hon kanske inte göra mycket åt. Tvärtom lyckas hon skickligt maskera en historia som efterhand alltmer framstår som en brutalt löjlig konstruktion.
Trots historiens brister lyckas hon faktiskt regissera fram illusionen av en lite fräschare Wallander än vi har sett tidigare.





























































Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar