Gran Torino
Jag läser i tidningen att Nicolas Sarkozy nu förklarar krig mot gängen i Paris
förorter. Detsamma, fast i form av en mer privat vendetta (låt oss innerligt
hoppas att Sarkozy, med tillgång till poliskåren och ytterst även militären,
inte betraktar saken så), gör Walt Kowalski.
Bildmaterial
Ingen är som Clint Eastwood. Nu tar han itu med moraliska problem i dagens USA i filmen ”Gran Torino”.
Gran Torino, betyg: 4
Regi: Clint Eastwood.
I rollistan: Clint Eastwood, Bee Vang, Ahney Her, Christopher Carley.
Längd: 1 tim, 56 min.
Premiär! I dag,
Filmstaden, Helsingborg, Röda Kvarn, Ängelholm.
BIO. I Clint Eastwoods gestalt är han en vapenviftande villaområdes-Dirty Harry, som när han ser hur de asiatiska gängen håller kvarterets befolkning i ett järngrepp bestämmer sig för att ta saken i egna händer.
Jag får det till att ”Gran Torino” är den produktive Eastwoods fjärde film på fyra år, och den första sedan ”Million Dollar Baby” (2004), där han själv spelar en huvudroll. Filmen kopplar tillbaka till filmer som ”De skoningslösa” från 1992, och är delvis en uppgörelse med den maskulina ikonografi som Clintan själv var med och skapade med just Dirty Harry Callahan på 70- och 80-talet. Det privata är i högsta grad politiskt här, och det handlar inte bara om manlighet och faderskap. Den före detta bilfabriksarbetaren och dekorerade Koreakrigsveteranen Kowalski representerar också en samhällsklass vars barn kunnat klättra och nu har föga respekt för föräldrarnas arbete och värderingar.
Den gamle misantropen känner inte igen sig i världen längre. Eastwood spelar med njutningsfylld humor fram Kowalskis barska förbittring över allt ifrån sondotterns klädsel till det faktum att gulingar tagit över hans gamla kvarter. Han får kontakt med grannfamiljen först sedan tonårige Thao på uppdrag av ett kriminellt gäng tvingats försöka stjäla Kowalskis trofébil, en Gran Torino från 1972.
Under ett bråk där gängmedlemmar sedan försöker kidnappa Thao ramlar halva familjen över tomtgränsen. Kowalski rycker ut med bössan (get off my lawn!), skrämmer gänget på flykten och blir kvarterets motvillige hjälte.
Bitvis är det sedan fruktansvärt roligt när Kowalskis milt sagt mustiga vokabulär och ständiga gripande efter revolvern utmanar både ghettotuffingar och sirligt artiga kineser. Men det blir också en del kulturmöteskitsch när han, den polskättade katoliken, bekantar sig med grannarna.
Filmen undviker för övrigt att komplicera saken alltför mycket genom att låta dem tillhöra hmong-folket, som slogs på USA:s sida i Vietnamkriget.
Som tur är vet Eastwood precis vad han vill berätta genom Nick Schenks dramaturgiskt styltiga manus. Skickligt balanserar han den kritiska nedmonteringen av sin figur, och återupprättar honom i mötet med de unga hmong-syskonen Sue och Thao. Tom Sterns vackra och känsliga foto, som elegant sveper över Gran Torinons glänsande lack och går precis lagom nära ansiktena i rätt ögonblick, räddar filmens tonträff.
Och tveklöst är Clint Eastwood en mästare i att ladda enkla, raka motivkretsar och moraliska figurer med kraft och giltighet. När Kowalski fixar ett byggjobb till Thao liknar det en stafettpinne: den vita arbetarklassen byggde landet, men de som tar vid är de nya invandrarna. När det är begravningskaffe hos Kowalski är det dop hos grannen – och det är Thao som får låna verktygen som det tagit femtio år att samla. Inte är det Kowalskis egna bortskämda, konsumtionslystna medelklasspojkar med familjer.
”Gran Torino” är en moralitet. Som sådan är den starkt kritisk inte främst mot en gammaldags hårdför manlighet – den framstår till slut som ett gott alternativ till de kriminella gängens påklistrade stake.
I skottlinjen står den uppåtsträvande klassens förakt för värdet av att vårda sina saker, odla sin trädgård och göra rätt för sig.
Konservativt – kanske. Romantiskt – definitivt. Men denna lite fyrkantiga film ger mycket att fundera på. Det är till och med möjligt att läsa in ett ifrågasättande av den heliga rätten att bära vapen.
Det är i obeväpnat skick som Walt Kowalski gör sitt offer för de nya arbetarnas framtid.
Och det är stor episk amerikana.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus