Människans bästa ovän i Marley och jag
Efter ”Djävulen bär Prada” kan man känna vissa förhoppningar inför David
Frankels nya romantiska komedi – men en hund i en huvudroll? I amerikansk
film brukar det innebära att ”hunden” aldrig är en riktig hund utan en
förklädd människa, en clown eller en hjälte.
Bildmaterial
Marley med sin hopplösa matte.
Marley och jag, betyg: 3
Regi: David Frankel.
I rollistan: Jennifer Aniston, Owen Wilson, Eric Dane.
Längd: 1 tim, min.
PREMIÄR: i dag Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn, Ängelholm
Maxim, Landskrona
Betyg: 3
BIO. Så jag blir glatt överraskad när Marley visar sig vara en riktig hund, varken mer eller mindre. Visserligen världens mest ouppfostrade men det är husses och mattes fel. De begriper nada vad gäller hunduppfostran. (Och det är välkommet att en film äntligen visar upp, på fullt allvar, vilken roll en hund kan spela för sina människor.)
Marley får stå för ”komedi” med sina katastrofala olater och husse och matte, Jenny och John (Jennifer Aniston och Owen Wilson) svarar för det romantiska. Vi möter dem som nygifta journalister och följer dem medan familjen växer och han våndas som åsnan mellan hötapparna – macho-karriär kontra mysig krönikeförfattare.
Lönen stiger (hans), bilen byts och familjen flyttar till ett säkrare bostadsområde. Den heliga modern får visserligen en scen där hon står på utmattningssammanbrottets rand och säger något om att hon avstått från allt som är hon för dessa älskade ungars skull. Men hon har ju valt själv och sedan är hon lycklig.
Jag tror jag har förpassats till 1950-talet men jag har bara hamnat i Florida. Och hunden, som nästan får skulden för alltihop, får leva lycklig den också i alla sina utmätta dagar.
Manuset har gott gehör, filmen klarar sig fram till ett väl utdraget, väl känslosamt slut.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus