"Lost" ute i rymden
Bildmaterial
Star Trek, betyg: 4
Regi: JJ Abrams
I rollistan: Chris Pine, Zachary Quinto, Eric Bana
Längd: 2 tim, 6 min.
PREMIÄR! i dag
Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn, Ängelholm
BIO. Jag ska svära lite i kyrkan – skälet till att jag har sett fram emot "Star Trek" är inte så mycket att det är en ny del i den här till synes oändliga science fiction-sagan som kommit till oss i form av otaliga tv-serier och filmer sedan mitten av 1960-talet. Utan att det är ett nytt verk av "Lost"-skaparen JJ Abrams. Allt Abrams har gjort är inte fantastiskt, men vid sidan av hans osvikliga förmåga att bygga drama och mysterium har det på samma gång funnits en röd linje och en vilja till utveckling i allt. Från tv-serier som "Felicity", "Alias" och "Lost" till den utmärkta actionfilmen "M:I 3".
Så även här. När Abrams tar sig an "Star Trek" börjar han om från början, eller till och med innan tv-seriernas början, och berättar om James T Kirk, Spock och resten av besättningen på USS Enterprise än en gång med, utan att avslöja för mycket, lite annorlunda vinkel. Samtidigt som han gör det tillräckligt respektfullt för att inte skrämma bort gamla fans så kan han också återvända till ett par favoritämnen och favoritstereotyper.
När Abrams någonstans i mitten av "Star Trek" börjar väva ett nät av parallella verkligheter och tidsresor med en mängd oväntade vändningar är det som ett koncentrat av "Lost:s" allra mest flippade avsnitt. När Abrams skildrar den logiske, men allt mer känslouppvaknande, Spock och den impulsive och lite själviske, men hjältemodige, Kirk skapar han ännu ett klassiskt motsatspar av samma skrot och korn som Ben och Noel i "Felicity" eller Jack och Sawyer i "Lost".
Trots det annorlunda formatet, filmens snabba två timmar i stället för tv-seriens oändlighet, blir relationsutvecklingen aldrig forcerad. Abrams gräver snabbt och precist i Spock och Kirks förflutna för bakgrunden och låter de långsamt finna saker att enas kring i lagom tempo i den framåtskridande berättelsen om hur de hotas av den förorättade skurken Nero.
Just förmågan att växla och balansera tempo är en annan styrka Abrams har. Han ser alltid till att det finns gott om andningspauser mellan de mer dramatiska scenerna, kan hitta spänning i rätt lugna partier, samtidigt som han tveklöst kan göra snygg science fiction-action när det behövs.
Fingertoppskänsla kallas det.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus