Fullt ös i nya Transformers
Större robotar. Snabbare bilar. Mäktigare explosioner. Fler närbilder på Megan
Fox som springer i slow motion i små linnen.
Bildmaterial
Transformerad action.
Transformers: de besegrades hämnd
Regi: Michael Bay
I rollistan: Shia LeBoeuf, Megan Fox, Josh Duhamel.
Längd: 2 tim, 30 min. BETYG: 1
xx
Bio. Michael Bay – som även i sina mer sparsmakade stunder får alla andra regissörer, levande eller döda, att framstå som smakfullt nedtonade – sparar inte på krutet i uppföljaren till den två år gamla ”Transformers”. Snarare tvärtom. Han öser på alldeles för mycket.
Det hör i och för sig till blockbusterfranchisens oskrivna regler att andra delen i en serie måste kompensera dramatiken och pedagogiken som finns i den första filmens karaktärs- och miljöbeskrivning med större gester och explosioner, men någon måtta måste väl ändå finnas? Inte alls visar det sig.
South Park-skaparnas Matt Stone och Trey Parkers dockfilm ”Team America” var en drift med både Bays något styltiga estetik och flaggviftande patriotism, men inte ens de skulle kunnat åstadkomma något liknande. Transformers: de besegrades hämnd är så over-the-top i sig själv att det knappt är någon mening att parodiera den.
Redan introt sätter tonen. En löjligt ödesmättad berättarröst förkunnar att konflikten mellan de båda utomjordiska robotgängen Decepticons (jätteonda) och Autobots (jättegoda, färgglada och roliga) är lika gammal som mänskligheten.
Sen slängs vi in i nutiden där Autobots i samarbete med den amerikanska militären så när har utrotat elakingarna från jordens yta när Decepticons återvänder och försöker hitta ett sätt att återuppväcka första filmens ärkeskurk Megatron för att ännu en gång ta över jorden och utrota den mänskliga rasen. Samtidigt som Sam Witwicky, nu på college och lite mindre nördig än i första filmen, tillsammans med Autobots, måste försöka stoppa dem.
”Transformers: de besegrades hämnd” hade kunnat passera som spektakulär popcornaction, robotslagsmålen tar onekligen andan ur dig, men förutom den löjeväckande storvulenheten finns här också en del rätt obehagliga undertoner.
När krutröken till slut har lagt sig efter att jordanska och egyptiska soldater gjort fåfänga försök att hjälpa till – i slutändan är det ju ändå bara amerikaner som kan rädda världen – känns ”Transformers: de besegrades hämnd” mest som en olustig, extremt dyr och väldigt lång reklamfilm för den amerikanska armén.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar