Samspelad sommarkomedi i Äntligen midsommar

Tidigare i somras gick "Sommaren med Göran" upp på svenska biografer. En romantisk komedi om ett midsommarfirande som går överstyr. Äntligen midsommar är en annan romantisk komedi om ett midsommarfirande som går överstyr.

Det är så klart närmast omöjligt att låta bli att göra en jämförelse. "Sommaren med Göran" blev mycket tack vare huvudrollsinnehavaren Peter Magnussons i mitt tycke oförståeliga popularitet en stor publikframgång.

Men "Äntligen midsommar" är tveklöst en bättre film. Känsligare, bättre spelad, mer engagerande. Inte minst för att amerikanske regissören Ian McCrudden handskas med ungefär samma grundproblem som Magnusson – stereotypa karaktärer, uppdrivet tempo och en del tveksam humor – med en betydligt varsammare hand. Och tillåter ett visst mörker att sprida ut sig, utan att det skämtas bort.

Firandet i "Äntligen midsommar" sker på en ö utanför Trosa, dit ett stort gäng gamla vänner kommer. I centrum finns det till synes perfekta paret Erik och Susanne. Men bland de nyanlända finns också Eriks amerikanske utbytesstudentkompis Sam, spelad av gamle Beverly Hills-hunken Luke Perry, i en roll som närmast parodierar hans berömda tv-serie-roll. Denne vänder gradvis upp och ned på mycket av den ordning som vännerna vant sig vid.

Förvecklingarna som följer är kanske inte alltid roliga, riktigt balanserade eller särskilt subtila. Men "Äntligen midsommar" övertygar i det lilla, i samspelet, i en sammanhållen helhet, även om vissa enskilda scener brister. Allt det där som "Sommaren med Göran" inte gjorde.

Mattias Dahlström
centrumbarn@hotmail.com