Romantik på riktigt

Dela denna artikel

BIO Publicerad 15 januari 2010 kl. 04:00 Uppdaterad 15 januari 2010 kl. 10:34

"Om en dikt inte växer fram lika naturligt som löven på ett träd, ska den inte skrivas."

Så kan endast den som med livet som insats har valt poesin uttrycka sig. Orden tillhör den engelske poeten John Keats och han skrev dem för snart 200 år sedan. Men förhållningssättet är i grunden tidlöst och jag byter gärna ut ordet "dikt" mot "film" för att understryka det sublima i Jane Campions nya film "Bright Star".

Och "Bright Star" heter den efter en av Keats allra mest kända dikter. Och han är en av huvudpersonerna. Och det är romantiskt och svindlande vackert. Och det skulle kunna vara rena rama pekoralet. Istället en mästerlig berättelse om kärleken och döden och människan i all sin kombinerade litenhet och storhet. Det hade så lätt kunnat bli ett tomt kostymskal, vi har sett dem, dessa "romantiska" sömnpiller. Men detta är romantik på riktigt!

Det är något med perspektivet som är annorlunda. Jag erkänner gärna att Jane Campion är en av mina absoluta favoritregissörer. Direkt hemkommen från "Bright Star" satte jag på "Pianot" för att känna bildflödet röra vid det jag just hade sett. Som poesi. Kanhända handlar det om det kvinnliga perspektivet. Det är i alla fall kvinnor i alla hennes filmer som för berättelsen framåt. Vars blickar på världen blir våra och vars kroppar och själar är berättelsernas hav. John Keats liknade en gång sättet att möta poesi med att simma: "Man simmar inte över en sjö bara för att ta sig från den ena stranden till den andra utan för den förhöjda upplevelsen i att få befinna sig i den, omsluten av vatten." Det gäller också för denna film.

Javisst ja, vad denhandlar om? Vi är i den lilla byn Hampstead Village utanför London. Året är 1818. Poeten Keats, som har valt författarens knaggliga livsväg framför en trygg försörjning, kommer dit för att bo hos en vän. I grannhuset finns den välbärgade familjen Brawne som innehåller 18-åriga Fanny. En levande ung kvinna som broderar, älskar att dansa, äger sin egen konstnärlighet och betraktar världen med öppna ögon. Blickar möts, känslor vaknar. Keats har inga pengar, bara sin penna. Och Fanny sin livslust. Runt dem finns Keats välgörare Mr Brown men framförallt kvinnorna i familjen Brawne. Den kärleksfulla modern och Fannys lillasyster med sin betydelsebärande känsla för känslor. De och deras vardag bildar en ram till en av de mest sensuella kärlekshistorier jag har sett. Utan en enda sexscen! Tänk att det är möjligt.

Årstider kommer och går, påskliljorna är knallgula, vallmon röd som blod och hösten kommer med sina första singlande snöflingor när John Keats hostar illavarslande. Till jul, som i stundens ingivelse, läser han dikten ”When I Have Fears”: "När jag är rädd för att mitt liv släcks ut/Innan min penna tömt min hjärnas myller..." Och det är bara ett exempel på hur filmen – i all sin realism – omslingrar poesin. Något som lever i fotografen Greig Frasers spröda bildspråk.

De båda huvudrollsinnehavarna är självlysande.Abbie Cornishs Fanny och Ben Whishaws Keats hittar ständigt fram, med blickar, med små rörelser, med intensiteten i att uppleva kärleken. Och att förlora den. De där breven; "Min kärlek är självisk – jag kan inte andas utan dig", diktradernas möte med människan underkastad dödens obeveklighet;

"Nu mer än eljest vore döden rik:

att utan kval i natten plånas ut,

allt medan du din själ kring rymden strör

i yrande musik".

Med "Sweetie" (1989) visade Campion på sociala könsklyftor i vår samtid, med "En ängel vid mitt bord" (1990) strukturernas kvinnoförtryck, med "Pianot" återerövrade hon en av männen och deras filmer ockuperad kvinnlig sexualitet (och fick filmhistoriens enda Guldpalm som gått till en kvinna), med "In the Cut" (2003) klädde hon av thrillergenrens könsroller och med "Bright Star" skapar hon den slutgiltiga icke-sentimentala romantiska filmen. Och den vackraste.

Ja, kära Jane Campion, och din vän John Keats långt där borta på andra sidan dödens flod, denna recension växte fram, i all sin förvirring och otillräcklighet, av sig själv som ett litet löv på träden i familjen Brawnes prunkande trädgård.

Kan den förmå en enda enskild människa att skåda ljuset från "Bright Star" är jag lycklig.

Gunnar Bergdahl

Textförstoring

Bright Star

Regi: Jane Campion

I rollistan: Ben Wishaw, Abbie Cornish, Kerry Fox,

Längd: 1 tim, 54 min.

Röda Kvarn, Helsingborg

Betyg: 5

Kommentarer

Olycka i Ringstorpsrondellen Två bilar har kolliderat.

Film

Huvudnyheter