"Mustig som Disney men tunn som Burton"
"Burton plus Disney är mest lika med Disney" Malin Krutmeijer har sett Tim
Burtons Alice i Underlandet och ger den ett svalt omdöme. Läs hennes
recension här.
Bildmaterial
Mia Wasikowska spelar Alice.
Johnny Depp som "Hattmakaren" i Tim Burtons tredimensionella filmatisering av "Alice i underlandet".
Alice i underlandet
Regi: Tim Burton
I rollistan: Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Christopher Lee
Längd: 1 tim, 48 min.
Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn, Ängelholm
Maxim, Landskrona
Beyg: 2
film. Tim Burton lät som rätt namn för en ny Alice i Underlandet-film, men så blev det plötsligt en Walt Disney-production och det är bara att konstatera: Burton plus Disney är mest lika med Disney. En relativt mustig Disney med Johnny Depp och Helena Bonham Carter som smakförstärkare, men som Burtonfilm betraktad är det ändå en osannolikt tunn och opersonlig soppa.
Manusförfattaren Linda Woolverton (Lejonkungen, Skönheten och odjuret) har åstadkommit ett slags mainstream-fantasy för barn med avstamp i Lewis Carrolls Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet. Här finns obligatorierna: kampen mellan en god och en ond härskare, en utvald frälsare som först är klädsamt motsträvig men efterhand blir varse sin rätta halt, stora lojala djur för den utvalde att rida på, en hoper festliga och läskiga sidekicks och, inte minst, ett makalöst svärd ämnat för – ja gissa vem. Detta har ringa med Lewis Carroll att göra, men fantasystormen kan tydligen blåsa med vem som helst.
Lite befriande här är åtminstone att den utvalda är en hon, nämligen Alice (Mia Wasikowska), och att kampen står mellan en ond och en god drottning. Den onda röda drottningen spelas av en underbart stygg, delvis datoranimerad Helena Bonham Carter med jättehuvud, den goda vita av en oväntat rolig Anne Hathaway.
Carrolls Alice var sju år, här har hon hunnit fylla nitton. När hon på ett viktorianskt överklassparty upptäcker att själva huvudattraktionen är hennes förväntade förlovning med sonen i huset, dyker den vita kaninen upp igen efter alla dessa år. I panik dyker hon efter den ner i ett hål i marken, och är därmed återbördad till Underlandet.
Miljön därnere är härlig, skam vore väl annars. 3D-tekniken får trollsländor att surra i ansiktet på publiken och blommor att sträcka sig ut ur duken. Datoranimationerna har en skön tyngd. Tyvärr överträffar tekniken vida själva berättelsen, som dessutom hastas igenom. Karaktärerna drunknar i miljön och historien är ju så förutsägbar att den rullar på som en stenkross i uppkörda hjulspår. Inte ens Johnny Depp i hygglig form som den tokige Hattmakaren kan stoppa underhållningsmaskinen.
Mer förvånande är de oförblommerade filmiska lånen från Peter Jacksons Sagan om ringen-filmer. Här finns exempelvis ett träsk fullt av döda människor, en hund som ser ut som en barnfilmsvariant av Sarumans vargar och scenerna med Alice och draken liknar väldigt mycket när sköldmön Éowyn kämpar mot den oövervinnerlige häxmästaren från Angmar.
Peter Jacksons gestaltning av Sagan om ringen är tveklöst en stilbildare. Och ju mer jag upplever av fantasy i film och litteratur undrar jag om inte J R R Tolkien sa både första och sista ordet i genren. Nu har Tim Burton och Walt Disney productions till och med låtit honom snacka brallorna av Lewis Carroll. Jag är inte säker på att Tolkien hade gillat det.
Se trailern till filmen här:
1903 filmatiserades Lewis Carroll´s "Alice i underlandet" för första gången. Så här såg det ut då:
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus