Sensationellt bra
Sebbe
Regi: Babak Najafi
I rollistan: Sebastian Hiort af Ornäs, Eva Melander
Längd: 1 tim, 20 min.
Filmstaden, Helsingborg
Betyg: 4
BIO. Babak Najafis långfilmsdebut har med rätta belönats och hyllats för sitt porträtt av en ung, mobbad kille med det sociala stigmat tryckt i pannan. Det är samma loftgångar, samma fattigdom och missbruk som i, låt säga, Andrea Arnolds "Fish Tank" som för övrigt har flera beröringspunkter; pendlingen mellan symbolism och realism är en, men den tydligaste är hur den unga huvudpersonen lever liksom isolerad i en bubbla.
Den har sina förklaringar. Sebbe har i grunden ett kärleksfullt förhållande till modern, de trevar sig fram känslomässigt efter varandra i ordlösa samtal som mest påminner om tafattheten i den oskyldiga första förälskelsen – ett verkligt udda, kongenialt sätt att skildra relationen på. Men mammans tilltagande alkoholism, ekonomin och den hopplösa sociala sitsen sätter spår. Frustrationen och hatet spiller över på den ende hon bryr sig om, Sebbe.
Han i sin tur har ingen trygg miljö överhuvudtaget; i skolan mobbas han och även här skildrar Najafi glidningen mellan det oskyldiga och det fatala oerhört raffinerat när han låter en harmlös granne förvandlas till monster så fort han befinner sig innanför skolans väggar. Hela situationen i skolan kommer så småningom att ställas på sin spets när Sebbes mamma i ett utslag av desperation stjäl en röd dunjacka och ger sonen den i födelsedagspresent.
I skolan avslöjas stölden och Sebbe förvandlas från en osynlig skuggfigur till att bli måltavla för klassens hat, det rinner snart besinningslöst över alla bräddar (och återknyter till de aktuella debatterna kring lynchmobbarnas roller). Det är också här i skolans värld som filmens dramatiska clou sker. När Sebbe trängs mot väggen i sin utsatthet, finns här ingen vuxen gemenskap eller något socialt nätverk att luta sig emot.
Najafi gör dock ingen stor sak av detta. Inte heller av kollektivets ansvar likt i estländaren Ilmar Raags "Klassen", där mobbingoffer tar sin hämnd i en skolmassaker. Najafis "Sebbe" utvecklas aldrig till samma hämnardrama, kanske för att det trots allt snarast är ett dramatiskt sidospår.
För i centrum står själva klasskildringen. Jag kan inte dra mig till minnes någon film som skildrar urban fattigdom i ett modernt Sverige med en sån frustande råhet som "Sebbe". Det är en värld, om vi ska vara helt uppriktiga, med sämre odds än vi vill tillstå. Eftersom dessa miljöer aldrig varit en del av den förhärskande Sverigemyten där alla är med. Men alla är inte med, alla är inte ens tänkta att vara med. Hade det funnits ett radikalt parti i Sverige som övervägt politisk tv-reklam inför höstens val borde det ha använt en av denna films många oförglömliga scener: den av Sebbe i ett stenbrott, denna ödsliga tillflyktsort som får representera den enda tryggheten (!) i Sebbes tonårsliv.
Sebastian Hiort af Ornäs gestaltar honom sensationellt bra. Sensationellt bra är Eva Melanders porträtt av en människa i upplösning.
Sensationellt bra är också hela Babak Najafis debutfilm.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus