Oemotståndliga leksaker
Bildmaterial
Toy Story 3
Regi: Lee Unkrich
Svenska röster: Jan Mybrand, Anna Book, Rickard Olsson
Längd: 1 tim, 42 min
Betyg: 5
BIO. ”Toy Story 3” lanseras som de flesta datoranimerade filmer nu för tiden vitt och brett med 3D som säljknep. Men det är så klart inte tekniken som ger ”Toy Story 3” glans, djup eller bredd, även om filmen tveklöst är en fröjd för ögat, utan karaktärerna och manuset. Precis som i de första två filmerna i serien från nittiotalets andra halva. Eller vilken som helst av produktionsbolaget Pixars filmer.
Relationen mellan Andy och hans leksaker – som får liv när ingen ser på – är grunden ”Toy Story”-filmerna står på.
I seriens förmodligen sista del har Andy hunnit bli 17, ska snart börja på college, flytta hemifrån och har sedan några år placerat sina leksaker i en allt dammigare mer undangömd låda.
Nu ska cowboydockan Woody, roboten Buzz Lightyear och de andra leksakerna antingen åka upp på vinden eller skänkas till ett närliggande daghem.
Andy bestämmer sig för att ta med Woody till college, som en sista påminnelse om barndomen, men de flesta av de andra ska åka upp på vinden. På grund av ett missförstånd åker hela gänget till dagiset i stället, där de mottas med öppna armar av den till synes tillmötesgående teddybjörnen Lotso. Önskan att återigen igen få känna sig älskade och lekta med skymmer dock gängets sikt och innan de riktigt förstått hur eller varför har Lotsos riktiga, onda, jag visat sig. Nu måste de ta sig ut från det högbevakade dagiset och försöka ta sig tillbaka till Andy.
Ett äventyr väntar. Ett oerhört underhållande, roligt och fartfyllt äventyr med inslag av både heistfilm och renodlad action. Påhittigheten är enorm, detaljrikedomen spektakulär, tempot högt uppskruvat utan att gå till överdrift. Här finns scener med ren thrillerspänning, kanske någon gång på gränsen till det väl läskiga för de allra minsta. Här finns strålande humor i form av en kärlekskrank spansktalande Buzz Lightyear och stelt kärlekskranka Barbie och Ken. Här finns en grundläggande humanistisk tro på solidaritet. När en film brukar beskrivas som en ”familjefilm” innebär det vanligtvis en slags minsta-gemensamma-nämnare-med-minsta-möjliga-motstånd-sörja, som alla från barnen till pensionärerna kanske kan titta på, men ingen känner sig nöjd med. ”Toy Story 3” är verkligen en familjefilm i ordets rätta bemärkelse. Något att samlas kring, engagera sig i och diskutera, som lockar på ytan lika mycket som den berör på djupet.
För Pixar vore ju inte Pixar om inte filmen också borrade sig djupt in i våra hjärtan och ned i eviga ämnen. Ur den till synes banala frågan ”vad händer med leksaker efter att deras ägare blivit för gamla för att leka med dem?” skapas något allmänmänskligt, vackert och väldigt rörande om behovet av att känna sig behövd, om lojalitet och vänskap och, kanske framför allt, om att försöka acceptera nya roller hur sorgligt det än kan vara och njuta av de minnen man tillsammans har skapat.
”Toy story 3” är på så sätt en perfekt avslutning av trilogin. Varje del har lagt något nytt till Woody, Andy, Buzz och de andras historia och här knyter skaparna varsamt, ytterst fingertoppskänsligt, till slut ihop den för gott.
När den mest bitterljuvt vackra av slutscener, en scen inte ens den mest hårdhjärtade cyniker ska kunna värja sig mot, tonar ut vet man att de här oemotståndliga leksakernas resa är en man kommer vilja bära med sig för evigt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus