Kaos i klassen
Bildmaterial
Julia Sporre är bra i rollen som Saga i "Tusen gånger starkare".
Judit Weegar och Jula Sporre i "Tusen gånger starkare".
Regi: Peter Schildt
I rollerna: Judit Weegar, Julia Sporre, Happy Jankell, Hjalmar Ekström, Jacob Eriksson m fl
Premiär i dag på Filmstaden i Helsingborg
Betyg: 3
BIO. Regissör Peter Schildt och författare Christina Herrström har samarbetat med bra resultat tidigare. Deras långfilm Tusen gånger starkare, som bygger på Herrströms Augustnominerade ungdomsbok med samma titel, handlar om tyngre saker, om könsmaktsordningen i en niondeklass och därav följer naturligtvis att den inte kan vara lika enkelt charmig och lekfull som till exempel deras tv-serie "Ebba och Didrik".
Det finns tillfällen då man skrattar åt eländet men i grunden är detta en sorglig historia. Jag blir ledsen av att höra den tysta och duktiga Signe, filmens självutplånande berättare, beskriva sig själv som en person som inte märks mycket, "utåt", ledsen av att se hur lärarna säger ett och gör ett annat, prata om att flickorna måste lära sig ta mer plats och bli irriterade när de väl gör det. Ha överseende med killarna när de ständigt tar ordet och drar till sig uppmärksamhet, för att det är som det brukar, och börja prata uppförande och disciplin när flickorna gör samma sak, för att det är ovant.
Detta är inte en film om skolan men skolan är en bra scen för filmens ämne, någonting som försiggår överallt. In på den kommer Saga, lite som en vilda västern hjälte som rider in i stan för att skipa rättvisa. Men det är inte hon själv som betraktar sig som särskild, det är klassläraren som ber henne vara en förebild för de andra flickorna. Som vanligt är det alltså flickorna som är problemet, de som har ansvaret.
Saga är annorlunda därför att hon vuxit upp i Afrika och helt enkelt inte lärt sig de koder och konventioner som styr i klassen. Julia Sporre, som spelade Harriet i "Män som hatar kvinnor" är väldigt bra i rollen, inte alls någon självutnämnd hjältinna utan bara säker på att hon har samma rätt som alla andra att ta plats. Det kaos som hennes agerande i klassen skapar står för de hoppfulla och roliga scenerna.
Visst är karaktärerna och situationerna supertydliga men tack vare den lugna klippningen, de nakna ansiktena och det intelligenta manuset får man tid att tänka: ja, så här är det, tyvärr. Filmen ändrar ingenting, den slutar inte med den glada och jämlika dansen på skolgården, men den öppnar upp för diskussion.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus