Svinbra regidebut
Svinalängorna
Regi: Pernilla August
I rollistan: Noomi Rapace, Ola Rapace, Outi Mäenpää, Ville Virtanen, Tehilla Blad.
Längd: 1 tim, 49 min.
Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn. Ängelholm
Kulturhuset, Svalöv
Betyg: 4
BIO. Helt ärligt, jag var aningen skeptisk till att Pernilla August skulle ta sig an Susanna Alakoskis självbiografiska roman "Svinalängorna". Stor skådespelare + eländig diskbänksrealistisk uppväxtskildring, alla alarmklockor ringde för att det här skulle komma att landa tungt teatralt. Men farhågorna kommer på skam. Det här är nämligen varken filmad teater eller filmad text, det här är verkligen film ut i fingerspetsarna.
I Alakoskis roman var detta en historia om Leena som flyttade till nya bostadsområdet Paradiset i Ystad, ett fattigt område som i folkmun snart blev till Svinalängorna. I romanen följde vi Leenas liv med en alkoholiserad men kärleksfull far, en mor som kämpade mot sämre odds, en bror som fick ta smällarna, och en heroisk liten flicka som försöker väva ihop dessa trasor till ett funktionellt liv.
Man kunde tro att detta var en självskriven film, något vi för all del sett några gånger förut – men vem vågar motstå den historien?
Ja, om man vill göra film på riktigt så kan och bör man göra det. Och det är alltså precis vad Pernilla August gör.
Hon stöper om historien i grunden. I hennes manus handlar det om den vuxna Leena, nu med två egna barn, man och ett välordnat (pedantiskt!) hem, som en dag får samtalet om att hennes mor är döende. Mannen insisterar på att de åker tillbaka till modern i Ystad och därmed den psykologiska process där barndomens trauman i den vuxna Leenas liv rullas upp för hennes inre. Och inte bara för henne, utan också för hennes familj som inget vet om Leenas liv.
Greppet är enkelt, men väldigt starkt. Det gör att hela den återgivna 70-talshistorien om en missbrukarfamilj tonas ned och blir till en psykologisk fond. Alla problem syns, men flyktigt – August vältrar sig inte i supandet och de indirekta övergreppen mot barnen. Det behövs liksom aldrig. För de exponeras betydligt mer subtilt än i bild, de kryper sig nämligen in under skinnet på den vuxna Leena som spelas, ja, smått briljant av Noomi Rapace.
I Millenniumtrilogin förstod en bredare publik vad hon kunde göra av en ganska fyrkantig roll, hur hon lyckades koncentrera känslor med minimalt utspel. Här kristalliseras all den skådespelarkonsten och i symbios med Ola Rapace som maken är ensemblespelet inte mindre än lysande.
Pernilla August tar med tittaren på resan in i ett sår som öppnar sig framför våra ögon. På något ställe kan man tycka att bildspråket blir lite väl metaforbehängt – vad är det exempelvis med simning och svensk film för tillfället!?
Här precis som i en annan lyckad bestseller-filmatisering, "Låt den rätte komma in", får en 70-talsestetisk simhall bli till förpuppning av en ung, skadad människa. Det är snyggt, nästan lite för snyggt.
Då är jag betydligt mer förtjust i den genomgående tonen i Pernilla Augusts regi, där en väldigt närgången kamera hela tiden går i klinch med sina skådespelare – där just det estetiserande och för den delen det anlagt teatrala får stå tillbaka för hudnära naturalism.
Kopplingen skådespelande regidebut får mig att tänka på Gary Oldmans brutala "Nil By Mouth", och jag kan se ett liknande förhållningssätt i Pernilla Augusts sätt att inte värja sig för det som bör växa fram inför en filmkamera.
Det är imponerande hur hon gör motstånd mot Alakoskis försonande ton mot fadern. Ända fram i misärens slutskede hörs i romanen dessa "Pappa. Pappa. Älskade pappa". August ignorerar så gott som detta, hon fokuserar på konfrontationen. Domen över föräldrarnas svek. Det är modigt, för de flesta väljer en lättare väg.
Det bådar väldigt gott för svensk film att Pernilla August äntligen tar det här steget.
Är det något man saknar, är det trots allt en originalitet. Det är fantastiskt berättat, genomtänkt och närmast perfekt utfört.
Men det är just inget som överraskar i själva regin. Men det får bli nästa gång.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus