Superfransk pratfilm
Bildmaterial
Mina eftermiddagar med Margueritte
Regi: Jean Becker
I rollistan: Gérard Depardieu, Gisèle Casadesus, Claire Maurier.
Längd: 1 tim, 22 min.
Röda Kvarn, Helsingborg
Betyg: 2
BIO. Jo, nog är Germain Chazes huvud aningen i träda (filmens franska originaltitel är "La tête en friche"), till skillnad mot det prunkande trädgårdsland där han odlar fantastiska tomater, kryllig frisésallad och annat fint som han sedan säljer till stamstället Chez Francine eller, med sann handlarsvada, på torgmarknaden i den franska by där historien om Germain och hans väninna, den 95-åriga Margueritte utspelar sig.
Jean Beckers (själv på väg mot de 80) "Mina eftermiddagar med Margueritte" bygger på en roman av Marie-Sabine Roger och är fylld av saker som man förväntar sig; franskt bistroumgänge med rå men hjärtlig ton; franskt besticksslammer; mycket franskt prat; fransk intellektualitet; franskt flirtande. Och så Gérard Depardieu. Och den fullkomligt bedårande aktrisen Gisèle Casadesus (till och med något år äldre än sin karaktär!).
Depardieu är den mångsysslande Germain, sen födseln oönskad och oälskad av sin rabiata mamma, med okänd pappa. Mycket snäll och omtänksam, men obildad och inte jättesmart.
En dag träffar han en gammal spröd dam i parken, också hon på visit hos de duvor Germain har namngett och ser som sina vänner. Mötet blir början på en fin vänskap; den bokälskande Margueritte ser potential hos den klumpige mannen utan självkänsla och under hennes varsamma behandling (högläsning, uppmärksamhet, småprat och lyhördhet) börjar han, via Camus och en bråkig ordbok att blomstra.
I gengäld får den ensamma, på ett äldreboende inhysta, damen sällskap, inspiration och efterhand – när hennes syn börjar svika – hjälp.
Budskapet? Ingen kunskap är nödvändigtvis finare än någon annan. Ingen vänskap är omöjlig. Och även om det inte är någon idé att göda i grunden dålig jord (Germains kunskap), så kan faktiskt alla människor växa. Och allt, ja allt, kan bli bra till slut – och så levde de lyckliga i alla sina dagar...
Hade man varit fördomsfull och kategorisk så skulle man kunna säga att om det här hade varit en amerikansk feelgoodfilm hade den kunnat bli riktigt sliskig. Men nu är det en vacker fransk film med bedårande spel mellan huvudrollsinnehavarna och gott hantverk hos birollsinnehavarna. Som med sin charm värmer hjärtat och erbjuder en trevlig stund i kylan.
Men speciellt trovärdigt är det inte att den store och dumsnälle Germain ändå har lyckats få stans rufsigt blonda, kloka och vackra busschaufför att tigga om att få bli befruktad av honom.
Självklart är hon ung också, filmen är ju fransk och Depardieu, trots allt, en älskartyp. Men det blir ändå till slut denna lilla detalj som drar ner betyget ett snäpp.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus