Ekon utan klangbotten
Bildmaterial
Kristin Scott Thomas.
Sahras nyckel
Regi: Gilles Paquet-Brenner
I rollerna: Kristin Scott-Thomas, Mélusine Mayance, Niels Arestrup.
Längd: 1 tim, 44 min
Filmstaden, Helsingborg
Betyg: 2
BIO. Bland det ledsammaste som finns att skriva om är filmer som har något att berätta, som vill säga något viktigt, men som ändå inte fungerar. Som ”Sarahs nyckel”. Som gapar efter mycket, men mister hela stycket.
Gilles Paquet-Brenners drama, efter en bästsäljande bok av Tatiana De Rosnay, utspelas i två olika tidsperioder. Å ena sidan 1942 när Vichyregimen vek sig för tyskarna och i Vel d’hiv-räden samlade samman judiska familjer, inkvarterade dem i en cykelvelodrom under extremt inhumana förhållanden och sedan skickade dem till en säker död i olika läger österut. Familjen Starzynski är en av de drabbade. Dottern Sarah lyckas dock rädda sin bror Michel undan polisen genom att låsa in honom i en garderob i lägenheten. Hela hennes tillvaro kretsar kring att fly från fångenskapen och rädda Michel.
Å andra sidan, i nutid, ska journalisten Julia tillsammans med man och tonårsdotter flytta in i samma lägenhet, som funnits i makens släkt i över 60 år. Julia arbetar med en artikel om Vel d’hiv, snubblar över Sarahs namn och blir så fascinerad över flickan öde att hon begraver sig totalt i det. Även om det innebär att hon kanske kommer nära egna familjehemligheter.
Tanken är väl att den ena berättelsen ska skicka tunga ekon genom historien till den andra. Nu blir resultatet snarare att det ekar tomt lite varstans. ”Sarahs nyckel” är en film som är stark i enskilda scener, ämnet garanterar nästan det, men där helheten är på samma gång både banal och tillkrånglad. Symboliken är stundtals så övertydlig att Oliver Stone skulle bli grön av avund, med en mängd karaktärer vars enda funktion är att fungera som stora skyltar för budskap som för all del kanske bör förmedlas, men gärna då med aningen mindre bokstäver. Dialogen är inte sällan på exakt samma nivå.
Samtidigt har också Paquet-Brenner stora svårigheter att balansera sin film. Fördelningen mellan de båda delarna blir allt mer ojämn, nya ganska centrala karaktärer introduceras sent och turerna går åtminstone ett par varv för långt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus