Stackars elefant!
Malin Krutmeijer om filmen "Water for Elephants".
Bildmaterial
Robert Pattinson – från ”Twilight” till elefantskötare.
Water for Elephants
Regi: Francis Lawrence
I rollistan: Reese Witherspoon, Robert Pattinson.
Läng: 2 tim, 2 min.
Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn, Ängelholm
Betyg: 2
BIO. ”Water for Elephants” är en hiskeligt romantisk historia om en blyg ung man som förälskar sig i en cirkusprinsessa. Men ack, hon är redan gift med en galen cirkusdirektör som ena stunden är belevad och sympatisk, nästa stund misshandlar djur och slänger anställda av tåget så att de dör.
Det är rejält tillspetsat när regissören Francis Lawrence efter ”Constantine” (2006) och ”I am Legend” (2007) lämnar actionspäckad science fiction för ett storslaget kärleksdrama efter en roman av Sara Gruen.
Mitt under examensprovet på veterinärskolan får den unge Jacob (Robert Pattinson, känd som den undersköne vampyren Edward Cullen i Twilightfilmerna) beskedet att hans föräldrar dött i bilolycka. Han hoppar i desperation ombord på ett tåg som visar sig tillhöra en cirkus. Där får han anställning som djurdoktor under direktören Augusts hårda reglemente. ”Här jobbar vi tills vi stupar”, människa som djur, säger August, flott demoniskt spelad av Cristoph Waltz.
Den enda som kan gjuta olja på Augusts känslovågor är hans fru Marlena. Reese Witherspoon är karismatisk i rollen, och verkar dessutom kunna hantera hästarna som följer med den, till skillnad från Pattinson som ser fullständigt skräckslagen ut. Inte så bra när man spelar veterinär.
Det är 1931 och depressionen är nära att störta cirkusen i konkurs. Räddningen kommer i form av den 53-åriga elefanten Rosie – en storartad publikdragare som August ”dresserar” med hugg och slag. Desto mer plågsamt är det, säger filmens undertext, som Rosie naturligtvis är en symbol för Jacobs och Marlenas kärlek. Vi anar ju att den ska visa sig lika trofast och långlivad, inte minst som filmens inledning presenterat en åldrig Jacob som återberättare.
Djurplågeriet reduceras alltså till en illustration för kärlek med förhinder. Att ha tigrar och lejon i bur och manege är dessutom tydligen härligt exotiskt så länge man ger dem bra mat och inte slår dem. Jag tror vi har kommit längre än så i vår syn på djur, och filmens i grunden kallhamrade attityd hotar därför att överskugga kärlekshistorien.
Miljön är visserligen suggestiv – Lawrence skildrar cirkusen som en färgrik, laglös burlesk. Och visst ilar det i tårkanalerna när stråkmusiken dånar och Reese Witherspoon rider in på elefanten som en dröm om evig kärlek.
Men det dramatiska förloppet där det vackra paret i vardande hukar under ständiga utbrott från den hemske August är för utstuderat och efterlämnar ett tomt eko.
Och till den som tycker det är ohyggligt att se en elefant plågas säger jag: välkommen till grisfabrikerna.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus