Strålande om kvinnlig vänskap
Mattias Dahlström ser komedin "Bridesmaids". En film som kanske kan omdana den romantiska komedin.
Bildmaterial
Bridesmaids
Regi: Paul Feig
I rollistan: Maya Rudolph, Kristen Wiig, Rose Byrne
Längd: 2 tim, 5 min
Filmstaden, Helsingborg
Sagabiografen, Höganäs
Biohuset/Maxim, Landskrona
Röda kvarn, Ängelholm
Betyg: 4
BIO. Vännerna Annie och Lillian, bästisar sedan barndomen, är på olika ställen i livet skulle man kunna säga. Lillian (Rudolph) är på väg uppåt i karriären och bor i ett fint hus med sin genomtrevlige pojkvän. Annie (Wiig) å andra sidan är arbetslös, pank, delar en liten lägenhet med två excentriska britter och det närmaste hon kommer ett förhållande är att under förnedrande omständigheter ha återkommande nattliga besök hos den egoistiske, relationsrädda Ted och sedan smyga ut på morgonen.
Nu ska Lillian gifta sig och vill självklart ha Annie som brudtärna. Tillsammans med en handfull andra tärnor börjar Annie planera möhippan. Inget går som hon tänkt sig. Inte minst känner hon sig allt mer utkonkurrerad av Helen (Byrne), Lillians nya vän som kanske passar mer in i brudens liv än Annie. Det är åtminstone vad Annie börjar intala sig. Och ju mer hennes avundsjuka och misstänksamhet mot Helen växer desto mer förstör och distanserar hon sig från vänskapen med Lillian.
Bridesmaids har producerats av Judd Apatow och regisserats av Paul Feig, männen bakom tv-serien ”Nollar & nördar” och, i Apatows fall, också den våg av grabbhumor, så kallade ”bromance”-komedier, som dykt upp under senare år med exempel som ”Supersugen”, ”I love you, man” och ”The 40-year-old virgin”.
Precis som i ”bromance”-filmerna så är vänskapen det centrala i ”Bridesmaids” – bröllopet är en bisak egentligen, Lillians fästman en väldigt perifer karaktär och även Annies jakt på kärlek hamnar i bakgrunden. Nästan alla konflikter och dramaturgiska vändningar utgår från vänskapen mellan Lillian och Annie, inte några romantiska intressen. Filmen har därför, särskilt för att vara en komedi, debatterats och diskuterats mer än man på förhand skulle ha kunnat tro. Och man kan fråga sig huruvida den väldigt framgångsrika filmen kan komma att omdana den romantiska komedin, förskjuta fokus från romantisk kärlek till vänskapsskildringar.
Men – för att ta ned diskussionen på den mest basala komedinivån – är ”Bridesmaids” rolig då? Bortom alla teorier är den ju det. Ofta. Kristen Wiig, som också skrivit filmen tillsammans med Annie Mumolo, är en strålande komedienn: orädd, mångsidig, lika fysisk som rapp i käft och hjärna. Hon håller skutan på rätt kurs även när de mest simpla kroppsvätskeskämten får den att svaja som mest.
Dessutom märker man hennes bakgrund i ”Saturday Night Live”. Eller kanske framför allt – att hon har lärt sig något av den. Det korta sketchformatet i ”SNL” tvingar ofta manusförfattarna att skapa väldigt tydliga karaktärer. Om, eller när kanske snarare, karaktärerna sedan ska blåsas upp i långfilmsformat blir de för stereotypa för att man ska orka hålla intresset uppe mer än i en halvtimme. Wiig gör i stället sin egen Annie och ”SNL”-kollegan Rudolphs Lillian till ganska tredimensionella och intressanta karaktärer som får bära filmen framåt och placerar i stället de udda krumelurerna i biroller. Ett väldigt smart drag som ger Melissa McCarthys våldsbenägna Megan och Jon Hamms (Don Draper i ”Mad men”) underbart slemmiga Ted chansen att skapa stor humor i punktinsatser.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus