Pannkaka på smurfar
Mattias Dahlström om "Smurfarna".
Bildmaterial
I "Smurfarna" irrar de blå figurerna runt bland bilar och skyskrapor på Manhattan.
Smurfarna
Regi: Raja Gosnell
I rollerna: Neil Patrick Harris, Hank Azaria, Jayma Mays
Längd: 1 tim, 41 min.
Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn, Ängelholm
Biohuset Maxim, Landskrona
Saga, Höganäs
Kulturhuset, Svalöv
Betyg: 1
BIO. Det här är inte första gången belgiske tecknaren Peyos populära barnserie om de blå varelserna smurfarna filmatiseras, men mig veterligen är det första gången de kombineras med riktiga skådespelare.
Den onde trollkarlen Gargamel är inte oväntat den som sätter bollen i rullning. Efter att han har lyckats lokalisera och anfalla smurfbyn hittar en grupp av de flyende smurfarna en portal som skickar dem till New York. Gargamel är inte sen att följa efter.
Väl i storstan träffar smurfarna det unga paret Winslow som, till en början motvilligt, hjälper dem att hitta en väg tillbaka. Samtidigt som Gargamel är på jakt.
Att låta ”Smurfarna” utspela sig i New York med riktiga människor som motspelare till de blå krabaterna visar sig ganska snart vara en dålig idé.
Jag förstår lockelsen: man kan skicka smurfarna på strapatser och Gargamels möte med en modern, upplyst värld skulle kunna skapa någon slags humor, men hantverket är så taffligt att man mest blir frustrerad.
Animationerna är direkt uselt gjorda, skådespelarna verkar gå på autopilot (dessutom har de dubbats till svenska klumpigt) och inte minst blir man ständigt förvirrad av 3D-proportionerna.
För att vara tre äpplen höga – och klarblå – är smurfarna osannolikt svårupptäckta på New Yorks gator.
Å andra sidan verkar det där med smurfarnas längd vara ganska varierande, det finns gott om tillfällen i den här filmen då de verkar vara både större och mindre än de ska. ”Det spelar väl ingen roll, det är ju bara barnfilm, ingen märker väl det”, verkar filmskaparna tänkt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus