Full fart in i vemodet
Camilla Larsson hyllar Nicolas Winding Refns "Drive".
Bildmaterial
Ryan Gosling som den coole Driver, stenhård stuntman som extraknäcker som flyktbilsförare vid rån men med ett hjärta av guld.
Ryan Gosling och Carey Mulligan i "Drive", där de spelar grannar i Los Angeles.
I genomgående snygga "Drive" får Ryan Gosling glänsa i rollen som den tystlåtna Driver.
Drive
Regi: Nicolas Winding Refn
I rollistan: Ryan Gosling, Carey Mulligan, Albert Brooks, Christina Hendricks, Bryan Cranston.
Längd: 1 tim, 40 min.
Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn, Ängelholm
Betyg: 4
BIO. Den långa öppningssekvensen i Nicolas Winding Refns Cannesbelönade "Drive" är det skickligaste och mest fulländade jag upplevt på länge.
Ett nattupplyst LA i fågelperspektiv, ett rån, en väntande flyktbil, – ja vi har sett det miljontals gånger, men här känns det märkligt nytt, fräscht, suggestivt och fullständigt trollbindande.
När Driver kör hänger man med i varenda minimala tryck eller lättande på gasen, varenda välavvägd svängning på ratten och varenda koncentrerad blick för att läsa av omgivningarna. Lika fokuserad som den monotont men känsligt pumpande musiken. På helspänn. Tillbakahållet adrenalinstinn.
För det är om Driver, den ensamme mannen utan namn och utan förflutet som denna Winding Refns fullträff handlar om.
Utåt sett en ganska gullig, vanlig, lite blyg och fåordig kille som jobbar på verkstad, drygar ut kassan med att stuntköra på filminspelningar och drömmer om att tävlingsköra.
Men under ytan finns någon annan; en stenhård kille som är ett ess på att köra flyktbil; en ensam samuraj, som kan döda lika snabbt, skoningslöst och skickligt som han kör, och som till och med verkar njuta av det.
Och det är hur Winding Refn balanserar och stegvis sakta avtäcker denna dubbelbottnade karaktär som är så väl genomfört. Och, mitt i den klassiska stilistiskt och estetiskt genomtänkta noirvärlden, så fullständigt trovärdigt.
I "Drive" har Nicolas Winding Refn bakat ihop det hårdkokta, smutsiga och ruffiga Köpenhamn från "Pusher"-trilogin med den enögde, övernaturligt starke vikingen i den av de flesta sågade "Valhalla Rising" (ja, den var ganska obegriplig) och hamnat i en förtrollande snygg men sjaskig amerikansk, neonvärld där det, enligt genrens alla konventioner, är självklart att det mesta inte kommer att gå så bra.
Och när Driver släpper garden, blir förälskad i sin granne Irene och tanken på att tillbringa mer tid med henne och hennes son Benicio, blir han sårbar och frångår sina annars mycket fasta principer.
Ryan Gosling, har sedan sin insats som läraren i "Half Nelson" gjort allting rätt. Han ÄR sina karaktärer och låter aldrig sin egen person skina igenom.
Han gestaltar den oansenlige men samtidigt karismatiske Driver med mycket små medel, ett enda leende får så stor innebörd att man studsar bakåt i biostolen.
De sorgliga birollsfigurerna från den undre världen hanteras med säker hand och Winding Refn lyckas få oss att köpa varför de hamnat precis där de hamnat och varför det ibland tyvärr kan vara nödvändigt att förråda en god vän.
Filmens egentligen enda problem, om man nu väljer att se det som ett sådant (och om man såklart inte har ett problem med att Winding Refn tydligt sneglar bakåt i filmhistorien eller gillar brutalt våld), är att det hela tiden känns som att Carey Mulligan spelar Michelle Williams.
Det brännande samspelet mellan Gosling och Williams i "Blue Valentine" har gjort så bestående intryck att de inte går att sudda ut, och det är inte Mulligans fel, men att släppa tanken är svårt när den väl dykt upp.
Nicolas Winding Refn har gjort sig känd som en mycket kaxig och självsäker typ.
Den här gången har han skönt nog mer än anledning att vara det.
Läs veckans alla recensioner här:
"Uselt och meningslöst" – I Don't Know How She Does It
"Uselt och träigt" – Breaking Dawn - part 1
Veckans DVD
Nervigt och tragiskt drama – Submarino
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus