Kärlekens omständigheter
Mats Kolmisoppi om "Förbjuden kärlek".
Bildmaterial
Atafeh och Shireen (Sarah Kazemy och Nikhol Boosheri) revolterar i det lilla med sin kärlek och sitt festande i smyg.
Både Atafeh och Shireen får uppleva hur deras lilla, sköra frihet krymps, inte minst då Atafehs bror återvänder hem.
Förbjuden kärlek
Regi: Maryam Keshavarz
I rollistan: Nikohl Boosheri, Sarah Kazemy, Reza Sixo Safai.
Längd: 1 tim, 47 min.
Röda Kvarn, Helsingborg
Betyg: 4
BIO. Jag tänker mycket på titeln. På svenska har den amerikansk-iranska filmen ”Circumstance” fått namnet "Förbjuden kärlek". Vid en första anblick är det inte så svårt att förstå varför. Det är onekligen en berättelse om förälskelse mellan kvinnor i teokratins Iran. Kärlek som inte är tillåten – alltså förbjuden.
Men att byta ut det komplexa ”omständigheter” till något som pekar mot både smetig romantik och entydig kritik av totalitära länder, förminskar innehållet.
Det är just omständigheterna som genomgående behandlas. De två ungdomarna kommer från olika skikt i det iranska samhället.
Shireen har förlorat sina föräldrar och lever i en familj med strikta regler, medan Atafehs föräldrar är liberaler, som bakom hemmets väggar ignorerar det religiösa styret.
På grund av sina positioner lever de i välstånd, men aktar sig för att gunga båten, de vet var gränserna går och försöker lära sin utlevande dotter att göra detsamma.
Skildringen av den bemedlade medelklassen är gjord med stor känslighet. De unga kvinnorna rör sig tillsammans med sina generationskamrater mellan olika frizoner, klubbar och lägenheter där spriten och sexualiteten flödar. Hela tiden med vetskapen om att sedlighetspolisen när som helst kan sparka in dörren och ställa dem inför rätta.
Viktig i berättelsen är Atafehs äldre bror Mehran, som efter ett drogmissbruk lägger sin klassiska musikskolning på hyllan, och istället söker sig till moskén där han värvas att spionera på sina kamrater.
Så flyttar religionen och övervakningen in även i det liberala hemmet. Men det skildras vardagligt och subtilt. Bara vid ett fåtal gånger slår repressionen öppet till, oftast räcker det med en blick eller närvaro i en salong, för att sångerna ska tystna och familjen underordna sig makten. Öppet motstånd är poänglöst och självdestruktivt. Men delvis möjligt för den som kan köpa sig fri.
Mitt i allt detta alltså, kärleken. Och om man vill kan man kritisera filmen för att exploatera åtrån och sexualiteten kvinnorna emellan, Shireen och Atafeh dubbar bland annat på porrigaste vis en amerikansk sexscen och fantiserar om att ligga med varandra på lyxresort i Dubai.
Men då missar man att det inte är torra politiska rättigheter de båda längtar efter. Bara andra omständigheter. Som att kunna bada utan att kasta blickar över axlarna. Som att köra bil, röka och lyssna på hög musik utan rädsla.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus