Ett rullande mirakel i "Pojken med cykeln"
Malin Krutmeijer ger högsta betyg till "Pojken med cykeln".
Pojken med cykeln
Regi: Jean-Pierre Dardenne & Luc Dardenne
I rollistan: Thomas Doret, Cécile De France, Jérémie Renier.
Längd: 1 tim, 27 min.
Röda Kvarn, Helsingborg
Betyg: 5
BIO. Elvaårige Cyril är ett sådant där barn som är i ständig rörelse: han springer, klättrar och cyklar genom livet, eller kanske bort från allt det som outhärdligt i det.
All rörelse som fyller filmen ”Pojken med cykeln” är ett strålande intelligent och känsligt grepp för att berätta vem pojken är – här behövs varken psykologisering eller något närgånget frosseri i trauman.
Filmen flyter vackert med i pojkens sätt att röra sig i världen. Och förstår vi honom. I Thomas Dorets nästan ofattbart nyansrika gestaltning blir han fullständigt trovärdig.
Filmarbröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne visar kort sagt återigen sin storhet efter en lång rad filmer av vilka ”Barnet” (2005) och ”Rosetta” (1999) vann Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes .
Cyrils pappa har lämnat honom på ett barnhem för en kortare tid som successivt blivit längre och längre.
När pappan slutar svara i telefon vägrar Cyril acceptera att han blivit övergiven. Han rymmer till lägenheten där pappan och han bodde, och när barnhemspersonal kommer för att hämta honom klamrar han sig fast vid en kvinna i väntrummet på en läkarmottagning dit han flytt.
Här sker ett av de mirakel som filmen på sätt och vis handlar om: kvinnan glömmer inte Cyril utan söker upp honom på barnhemmet.
Samantha, som hon heter, blir Cyrils fosterförälder, som han ska bo hos på helgerna.
Det är ingen dans på rosor. Cyril är full av besvikelse, sorg och ilska som tar sig obstinata och våldsamma uttryck. Han dras till ett kriminellt ungdomsgäng i kvarteret där Samantha bor och driver frisersalong, han bråkar, sticker sin väg och låter sig varken uppfostras eller bli omtyckt.
Men Samantha är uthållig och – ännu ett mirakel – hon tycker om Cyril i alla fall.
Cécile De France spelar henne som en klok, modig och samtidigt alldeles vanlig människa, som ser sitt öde knytas samman med Cyrils efter ett smärtsamt möte med pojkens pappa.
Att han spelas av Jérémie Renier länkar i sin tur filmen till tidigare filmer av bröderna Dardenne. Renier har varit med i flera, och tankarna går till hans roll som en alltför ung och impulsiv far i ”Barnet” – är detta en möjlig fortsättning på den historien?
Men ”Pojken med cykeln” är en ljus film. Det är något nästan bibliskt över de gnistrande, avgörande ögonblick som gång på gång bär den framåt, samtidigt som stilen är realistisk.
Är Samantha en ängel?
Måste man vara det för att gripas av och känna ansvar för någon annan?
Efter att ha sett ”Pojken med cykeln” stiger ett hopp om att det räcker att vara mänsklig.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus