Kräftans vändkrets
Johan Malmberg om cancerkomedin "50/50".
Bildmaterial
50/50
Regi: Jonathan Levine
I rollistan: Joseph Gordon-Levitt, Seth Rogen, Anna Kendrick, Angelica Huston, Bryce Dallas Howard.
Längd: 1 tim, 39 min.
Röda Kvarn, Helsingborg
Betyg: 3
BIO. Det finns några självklara invändningar.
Till exempel att raggning inte borde vara centralt i en... cancerkomedi.
Inte heller är Seth Rogens sexmonologer alltid helgjutet kompatibla i en... cancerkomedi.
Annars finns det mest gott att säga om Jonathan Levines "50/50" som inleds med att 27-årige Adam, fint nedtonat spelad av Jonathan Gordon-Levitt, i prologen något övertydligt stannar på en öde gata framför ett rödljus.
Han är vällevnadskillen som inte röker, inte dricker, som till och med källsorterar (som Kathleen Turners seriemördare i John Waters "Serial Mom" en gång la fram som den mest högtstående moralen)!
Men inför sjukdom finns ingen rättvisa – det är just han som en dag får beskedet att han drabbats av allvarlig cancer.
Flickvännen Rachael (Bryce Dallas Howard) säger sig vilja ta hand om honom. Mamman (Angelica Huston) vill väldigt gärna ta hand om honom.
Den tafatta terapeuten Katherine gör nog sitt bästa. Alla har de samma mantra, du vet att jag finns här "om du vill prata om något".
Egentligen finns ingen där av mer än mycket självupptagna skäl, vilket jag tycker är en mycket pricksäker iakttagelse som löper som en röd tråd genom den här historien.
Bara en, gamle buddien Kyle som är den integritetskrävandes Adams totala motsats. Kyle är slackern som till synes mest gillar öl, maja, brudar och lite hederlig manlig vänskap.
Så är "50/50" ännu en Seth Rogen-bromance, om och med rikliga doser av män som gör saker tillsammans. När alla andra upptas av egoistiska motiv, är det förstås han som träder fram som den Adam verkligen kan luta sig emot när cellgifterna börjar bita.
Men det som startar som bromancens A1-formulär tvingas av temat självt förstås att mörkna.
Allteftersom förlängs scenerna, skratten fastnar och relationerna djupnar.
Cancern, den ogripbart orättvisa mutering av gener som blott sker en dag. Som ett Guds pekfinger mitt i våra liv.
Den förblir oromantiserat ofattbar också i "50/50", vilket är en av filmens absoluta styrkor.
Inte heller romantiserar den i grunden Adams historia, tvärtom skildrar den mycket fint hur han till slut bryter igenom sin distansering till förloppet och gör sig till subjekt i historien/sjukdomen.
Tyvärr finns sedan de här eftergifterna åt den kommersiella potentialen, där den inbakade romkomen mellan Adam och Katherine (spelad av Anna Kendrick från "Twilight"-filmerna) bitvis är stötande hopplös.
Utan den hade betyget varit högre.
Läs veckans andra filmrecension:
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus