Imponerande yta
Mattias Dahlström ger godkänt åt "Mission Impossible - Ghost Protocol".
Bildmaterial
Tom Cruise återvänder till rollen som agent Ethan Hunt för fjärde gången och utför svindlande stunts på världens högsta byggnad.
Michael Nyqvist spelar den svenske praktdåren Kurt Hendricks, som har en väska med högexplosivt innehåll.
BIO. ”Mission: Impossible” är inte riktigt som andra blockbusterserier.
I stället för att börja på topp och stadigt jobba sig nedåt, vilket är hur det generellt brukar vara, startade den med ett par habila, men lättglömda, filmer innan ”Super 8”-regissören JJ Abrams med ”Mission: Impossible 3” gjorde en av senare års allra bästa actionfilmer.
Att den fjärde filmen om Tom Cruises hemliga agent Ethan Hunt regisseras av Brad Bird minskar inte direkt förväntningarna heller.
Bird ligger bakom några av de senaste femton årens allra finaste animerade barnfilmer – ”Järnjätten”, ”Superhjältarna”, ”Råttatouille” – och ger sig nu på actionfilm med riktiga skådespelare. Spännande.
Bird visar sig behärska sitt nya element riktigt bra. Upptakten är fylld av både spänning, tekniska innovationer och en aning humor (Simon Peggs något nerviga agent-sidekick). Hunt luras av Michael Nyqvists svenska forskare Kurt Hendricks, som vill starta ett kärnvapenkrig för att kunna bygga upp världen på nytt och därför utlöser en bomb i Kreml.
Ryssarna misstänker amerikanerna, det kalla kriget hettas upp till kokpunkten igen och organisationen IMF, som understött Hunts team av hemliga agenter, läggs ned. Hunt och teamet får på egen hand driva jakten på Hendricks.
Och den är minst sagt spektakulär: utbrytning ur ryskt fängelse, klättringar på skyskrapor i Dubai, slagsmål i parkeringshuskaruseller, en utdragen närmast klaustrofobisk jakt i en obarmhärtig sandstorm. Man sitter med andan i halsen mest hela tiden.
Särskilt den sistnämnda scenen är lysande, en modern motsvarighet till Hitchcocks flygplansjakt i ”I sista minuten”, en utdragen svettig vansinnesfärd där man bland de vinande sandkornen själv har lika svårt att orientera sig som Hunt.
Men – om man ska resa någon invändning mot filmen – någonstans känns det också som att Bird gått så hårt in i sin nya roll som blockbusterregissör att han glömt det som gjorde honom så briljant i barnfilmsgenren: den emotionella lyhördheten och karaktärsutvecklingen.
Ingredienser som också bidrog till att göra seriens tredje del till något mer än ”bara” hypersnygg och avancerad action.
Nu imponerar ”Mission: Impossible – Ghost Protocol” storligen på ytan, men gräver sig bara stundtals under den.
Läs veckans filmrecensioner:
Det ljusa mörkret i "The Descendants"
DVD
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus